Hej sötnos. Du ligger bredvid mig i sängen här. Du somnade precis, mätt och belåten. Sanna åkte och handlade. Men hon lärde mig allt om bäbisar innan hon gick, stående i dörröppningen. Allt från blöjbyte till babyolja och kräks. Vet inte om hon har glömt att jag haft två barn innan.

I förrgår tog du ditt första bad. Du gnydde lite, men verkade gilla det. Det var din stolta syster som fick äran att dela upplevelsen med dig. Milla tar varje liten chans att få ta hand om dig, sin efterlängtade lillasyster. Hon gör allt så försiktigt, känner stort ansvar, och följer noga våra instruktioner. Det märks att hon älskar dig.

Men.. I går hörde jag snyftningar från hennes rum. Det är inte lätt att vara sju år, snart åtta, och plötsligt inte längre vara mammas allt. Hon försöker axla storasysterrollen, leva upp till sina egna förväntningar, men ibland går det bara inte. Så igår stängde hon sin dörr, lade sig i sin säng, och grät. Mitt hjärta.

Och vi, din mamma och jag, måste försöka att inte glömma bort att hon fortfarande är en liten flicka, hon med, som behöver egen tid med oss, även om du tar mycket tid just nu. Hon blev snart glad igen. Jag lade mig och tröstade henne, föreslog att vi skulle teckna tillsammans, och hon sken upp som en sol. Det är något vi båda tycker fantastiskt mycket om. Skapandet. Har du ärvt den kreativa konstnärliga ådran? Din farfar har den, men det är något vi kan pratade om senare.

Puss/
Pappa