Hej Juni. Härlig sommardag. Du har hunnit bli hela 16 dagar. Du håller nu emellanåt upp ditt huvud. Fäster blicken i korta stunder, och ler mot oss. Vi vill gärna tro så alla fall. Hehe. Men det kanske är muskelsammandragningar. Men vi tror vad vi vill, för det gör oss lyckliga.

I vilket fall, du har gått från att vara en lelös, instinktsdriven liten kropp, till att bli en egen liten människa. En individ med egen vilja. Och fast tiden rusar iväg så är det redan svårt att tänka sig livet innan dig. Att minnas det. Som att du alltid funnits hos oss. Med oss.

Puss/
Pappa