Juni, älskling. Lyssna på mig. Jag har misslyckats så många gånger. Som människa. Som äkta make. Som pappa. Men jag har försökt att spela mina tilldelade roller så gott jag kunnat. När jag som liten såg livet ur ett barns perspektiv, alla vuxna som kunde allt, så trodde jag att det var dit jag var på väg. Till Vuxenvärlden, med all dess tillhörande kunskap och självsäkerhet. Då skulle man veta allt, känna trygghet. Nu är jag fyrtio år gammal, har tre barn, och har arbetat i över tjugo år. Jag ser fortfarande världen med samma ögon. Jag är fortfarande på väg mot ett mål som inte finns. Allt är en lögn, Juni. Det finns inga vuxna. Det du ser är bara gamla barn som spelar teater. Leker mamma, pappa, barn.

Så mitt råd till dig, min älskade dotter, är att aldrig ta något på blodigt allvar. Ingenting är viktigt förutom att ha roligt. Lek dig genom livet.

Älskar dig/
Pappa