Jag fick en sköljning av höstens vemod nu på morgonen. Solen sken förvisso, men det var lite rått i luften, skuggorna var långa, och jag tyckte mig ana doften av förmultnade löv. Lite tidigt att få sådana känslor kanske, särskilt då det fortfarande bara är juli månad och de lovar runt 30 grader varmt i helgen. Kanske är det för att jag börjat jobba, och kanske för att jag inte har rört mig utomhus i den fuktiga ottan tidigare. Inte under hela semestern.

Jag gillar höst. Hösten och våren. De står för förändring. Våren bygger upp, både vegetation och förväntningar. Hösten plockar ner och packar in. Din månad är den jag älskar mest, Juni. Speciellt i början. Gränslandet mellan vår och försommar. Kulören, allt det gröna är färskt och ljust, och alla dofter är pigga. Allting vaknar till liv.
Och så kom du. Ännu ett skäl att älska den.

Puss/
Pappa

Norra promenaden 07:45 Onsdag 31 Juli 2013.

Hej Juni, min älskling. Din mage, och således ditt humör, är mycket bättre nu. Du har fått ro i den lilla kroppen. Det glädjer mig. Mirakelflaskan gjorde succé. Eller så var det den nya mjölkersättning. Eller kombinationen.

Min semester är slut, och himlen blev grå. Men jag jobbar bara denna vecka, sen blir det sol igen. En vecka på västkusten hägrar. Detta är andra året i rad som vi hyr samma villa i Kungshamn. Förra året vi var där var du inte ens påtänkt, det här året kommer du att sitta och jollra på klipporna. Kanske inte riktigt. Men sitta i din nya bärsele och titta på solnedgången. Ödet är bra märkligt.

Att ha små barn kan ibland kännas tungt då de kräver i stort sett 100% av din tid, hur mysigt det än må vara med bebisar och hur mycket man än älskar dem. Men igår när jag kom hem från jobbet fick jag en konstig känsla i magen. Efter en natt och en dag utan dig. Som ett återseende, likt när man tvingats att lämna någon när man är nykär pga att livet måste rulla på utanför kärleksbubblan, och man sedan får träffas och krypa in i den igen. Ett rus. Jag kunde inte sluta pussa på dig. Som att ingenting utanför vår sfär vore värt någonting.

Puss/
Pappa

Dina båda morfäder är kockar. Både din biologiska och din obiologiska. Jag behöver bara tänka på det om jag någon gång skulle tvivla på mitt val av kvinna. Tro mig att man blir bortskämd med den godaste mat man kan tänka sig. Fast det vet du ju såklart. Hoppas att du inser det bara. Att det finns människor som inte äter scampi på frukostmackan. När din mamma var liten och hennes dagisfröken frågade vad hennes favoriträtt var så svarade hon hummer och brie.

Den sistnämnda morfarn, Anders, driver just nu Norrköpings bästa fiskrestaurang, Fiskmagasinet, med tillhörande barhängshak Enjoy. Den ligger i kvarteret Knäppingsborg och har en stor mysig innegård med servering och scen, som delas med ytterligare en restaurang, Asken. Innan dess drev han bl.a. Bråvikens Golfrestaurang och Å-cafét i Söderköping.

Din biologiska morfar, Stig, hade förut lunchrestaurangen PS, och senare en av Sveriges största nattklubbar, Palace. Nu driver han SH-catering. Uppe på taket till den centralaste byggnaden i stan har han sitt restaurangkök med konferensrum, och en härlig takterass. Allt sprillans nytt för i år. Där var vi i lördags och firade din morbror Liam som fyllde 18 år, och åt..

..och åt..

..och åt..

Puss/
Pappa

I natt höll du oss vakna. Och även på dagen har det varit svårt att tillfredsställa damen. Vi har inte kunnat släppa dig en sekund. Magen spökar på något sätt. Tycker så synd om dig när du har ont, pluttan.

Men nu har vi bytt modersmjölksersättning och köpt en ny revolutionerande flaska. Igen. Hur många finns det? Kunde de inte tipsat om den bästa från början? Nej, vi testar den lite sämre först, och funkar inte det så tar vi snäppet bättre, men fortfarande värdelös, och funkar inte den…

Vi får väl se om det blir bättre. Nu på kvällen har du i alla fall varit den vanliga fridfulla lilla flickan med de nyfikna ögonen som du brukar vara. Hoppas det blir en bra natt så att du får sova. Det verkar lovande hittills. Peppar, peppar.

Puss/
Pappa

Vi har gjort så mycket de senaste dagarna, så jag har inte hunnit skriva. Du var ensam med farmor en stund igen, i lördags, för Ala fyllde 40 år. Inga problem där. Sen i förrgår var du med och firade Emma, din moster, som fyllde 16. Och på kvällen var du på fest igen. Mamma, Milla och du var hemma hos Anna-Karin, Dick, och Jonathan. Där träffade du även mammas kompisar Maria, och Carro & Ludde, och deras två barn Stella och.. ..den minsta flickan som jag inte kan minnas namnet på nu. Jaja. Du fick massor med fina kläder som tjejerna växt ur. Du var lite pipig hela dagen. Som att du hade lite ont i magen. … Hey! I’m a poet. Didn’t know it!

Men igår mådde du bra igen. Vi tog en sväng till Gustavsviksbadet i Örebro med Sara och dina kusiner. Och nu har ni precis åkt iväg till Fyrudden med dem samma. Jag och Oliver kommer ut lite senare ikväll. Nu ska jag gubbvila lite.

Puss/
Pappa

Du har väckt mig två dagar i sträck nu genom att kaskadkräka mig i ansiktet. Trevligt. I går noterade jag i sömnen ljudet av ett gurgelhost, hann precis slå upp ögonen och se den vita slemkockan innan den landade. I morse fick jag inte den lyxiga förvarningshosten, utan vaknade av att min mun fylldes. Det var fortfarade lite varmt. Och sen, senare på morgonen, kräktes du över hela huvudet på Tila. Hon blev lite chockad först, undrade väl vad som hände, men sen slickade hon glatt i sig kräkset. Mums.

Det är tur att du är söt. Mitt lilla trollöra.

Puss/
Pappa

Vi tog en sväng till Himpa nu på kvällen. Du, jag, Sanna och Milla. Bara din syster som badade dock. Vi andra tog en fika och njöt av kvällssolen.

I dag har du varit världens skönaste unge. Sovit hela natten, förutom när du åt då, och sen myst och smajlat hela dagen. Fast inte åt mig. Aldrig åt mig. I morse så vaknade Sanna medan jag satt och matade dig, och så fort du hörde hennes röst så spred sig ett stort leende i hela ditt ansikte. Vem vet, en dag kanske jag med får ett. En dag..

Puss/
Pappa

God morgon älskling. Det är onsdag den 17 juli 2013. Klockan är halv åtta på morgonen och jag har precis gett dig mat. Du är nu straxt över sex veckor gammal, men jag har redan svårt att minnas livet innan dig. Som att du alltid funnits med oss.

Du ammar inget längre, till din mammas stora förtret. Du fick inte i dig mängden du ville ha snabbt nog och blev arg och ledsen mellan klunkarna, vilket gjorde att du knappt fick i dig något alls. Det tog för mycket på krafterna, på både dig och Sanna, så hon tog det tuffa beslutet att sluta helt. Inget någon mamma önskar sig, att bli av med den intima stunden, och det blev en lite tuff tid med många tårar i mörkret. Men nu mår ni båda mycket bättre. Det är tydligen vanligt vid för tidigt födda, att amningsreflexen inte är fullt utvecklad, så man måste mata med flaska först, och sen blir det mycket svårare att nöja sig med bröstet. Tråkigt, men smidigt med, för det blir lättare att dela på sysslorna mellan Sanna och mig.

I övrigt så har du ändrat utseende från random spädbarn till liten unik bäbis med egna ansiktsdrag. Blivit fyrkantig med nyfikna ögon och stora nypvänliga kinder. En liten tjockis.

Puss/
Pappa