God morgon älskling. Det är onsdag den 17 juli 2013. Klockan är halv åtta på morgonen och jag har precis gett dig mat. Du är nu straxt över sex veckor gammal, men jag har redan svårt att minnas livet innan dig. Som att du alltid funnits med oss.

Du ammar inget längre, till din mammas stora förtret. Du fick inte i dig mängden du ville ha snabbt nog och blev arg och ledsen mellan klunkarna, vilket gjorde att du knappt fick i dig något alls. Det tog för mycket på krafterna, på både dig och Sanna, så hon tog det tuffa beslutet att sluta helt. Inget någon mamma önskar sig, att bli av med den intima stunden, och det blev en lite tuff tid med många tårar i mörkret. Men nu mår ni båda mycket bättre. Det är tydligen vanligt vid för tidigt födda, att amningsreflexen inte är fullt utvecklad, så man måste mata med flaska först, och sen blir det mycket svårare att nöja sig med bröstet. Tråkigt, men smidigt med, för det blir lättare att dela på sysslorna mellan Sanna och mig.

I övrigt så har du ändrat utseende från random spädbarn till liten unik bäbis med egna ansiktsdrag. Blivit fyrkantig med nyfikna ögon och stora nypvänliga kinder. En liten tjockis.

Puss/
Pappa