Du skrattar nu, när man busar med dig. Ett härlig gurglande skratt. Du kan sitta själv med stöd, och gillar även att stå, om man håller i dig. Benmusklerna klarar det, och viljan finns, men balansen är det värre med. Annat som hänt sista tiden är att du hela tiden stoppar grejer i munnen, och drar upp din tröja. Lite kul ändå för din mamma, att du ärvt något från henne.

Sitta alltså.

Med stöd.

Puss/
Pappa