Hej älskling. Du är 115 dagar ung när jag skriver detta. Du är inte här, inte hos mig. Du är hemma hos mamma. Jag sitter på gymmet och tar en kaffe efter det första träningspasset på flera månader, men ska snart åka hem och umgås med dig, ensam, så att Sanna och Milla kan åka in själva till stan för att köpa lite höstkläder. Väntar på att min bil ska bli klar bara, den är på service.

Önskar att jag hade mer att säga dig, Juni, än att allt flyter på, men det händer inte mycket nu. Vardag, du vet, alla dagarna ser nästan likadana ut. Du blir större, rörligare, mer medveten. Du är väldigt aktiv och intresserad av din händer. Jag ser att du försöker ta tag i saker med vilja. Inte riktigt där än, men tydliga tendenser finns. I vårt kylskåp står det för första gången fem söta små burkar med barnmat, som snart kommer att vidga din hittills något fattiga kulinariska vy. Kanske ikväll? Nu ringde de från verkstaden. Bilen var klar. Vi får höras lite senare. Hej.

Puss/
Pappa