Skärblacka – Söndag, den tredje november, 2013.

Hej juni. Du ligger bredvid mig och sover. Dina rutiner trogen. Sover natt till ca sju, vaknar, är världens gladaste barn, leker, äter, och somnar igen ca nio. Sover en timma.

Hur har du det där borta i framtiden? Var befinner du dig? Både fysiskt och själsligt. Det fysiska är väl mindre viktigt i och för sig. Om världen fortsätter att krympa i samma takt som den gjort de senaste tre decennierna så kan man säkert vara överallt samtidigt i din tid. Men jag hoppas verkligen att du är lycklig, var du än må vara. Att du hittat någon form av harmoni mellan vänskap, trygghet, kärlek, och drömmar. Lägg till stödhjulen utbildning, ekonomi. Hoppas att du har många fina barndomsminnen. Det ligger lite på mitt bord så klart. Jag ska försöka plantera ett gäng härliga år, värda att minnas. Och när jag tvingas släppa ut dig i vuxenvärlden ska jag göra mitt allra bästa för att putta dig åt rätt håll.

Nu vaknade du här. Vi får prata mera senare.

Puss/
Pappa