Tio gånger per dag gör jag mina barn besvikna eller ledsna.

Tio gånger per dag använder jag min, om inte arga så bestämda röst, för att få dina syskon att lyssna. Att borsta tänderna, snabba sig på, sluta tjafsa med varandra, gå upp, klä på sig, städa sina rum. Tio gånger per dag. Minst. Jag hoppas och ber att de gånger jag fått dem att le är fler, och att de väger tyngre. Det är min tröst. Det kanske är en dålig bortförklaring, ett desperat försök att ursäkta mina egna fel och brister inför mig själv. Men det som ständigt bekymrar mig är hur man ska kunna vara konsekvent i sin barnuppfostran och ändå hela tiden ha glada nöjda barn. Går det, eller måste man ta på sig den här rollen? Elaka pappan. Diktatorn. Gubbjäveln. Jag vet inte. Det jag däremot vet är att..

..tio gånger per dag får jag dåligt samvete för att jag gjort mina barn besvikna eller ledsna.

Puss/
Pappa