Hej Juni, min älskade dotter. Det är tuffa tider här. Ute alltså. Men vi håller oss inne i värmen, du och jag, och håller om varandra. Det vackra och trevliga med hösten, alla kulörer och dofter, det sköna vemodet efter sommaren, allt är borta nu. Kvar är bara regn och blåst. Rå fuktig luft. Kvar är bara grå. Man får bita sig i armen för att stå ut i mörkret under kupolen, för att påminna sig om att detta bara är tillfälligt.

I år planerar jag att utnyttja vintern. Första gången på flera år som jag ser fram emot lite snö. Antagligen för att jag slipper arbeta ute. Jag tänker Slalom, snowboard kanske, skridskor. Jag ser dig i en varm overall, uppbullad i en pulka.

Medan jag sitter och skriver det här så springer du runt mig i din gåstol. Fram and Tobacco. Du har fått världens sprutt. Jag ska åka till verkstaden med bilen för att koppla in en av/på-switch till airbagen, så att du kan sitta säkert i framsätet. Men jag drar ut på det så länge det går för att din mamma ska få sova lite. Du har varit hård mot henne i natt.

Puss/
Pappa