Paradisfiske. Det har jag ägnat morgonen till, som så många innan. Det funkar så här: Gud kastar åt mig en tunn skiva av paradiset, och så fort jag känner doften av den så sliter han den ifrån mig. Fram och tillbaka. I timmar.

Milla har, efter att ha blivit en bäbis igen sedan du föddes och sovit i mammas säng, nu äntligen sovit tre hela nätter i sitt eget rum, och du, som nu tagit hennes plats istället för vaggan, har sovit hyfsat i två nätter i rad.

Igår så sjöng du hela dagen. Ljudligt. Långa flöden, monotona höga toner som aldrig tycktes sluta, men som ändrade karaktär i takt med ditt humör och dina önskemål.

Mycket har hänt sedan sist, men här är ett axplock: Julmarknad hos Susanne, dina kusiners farmor. Hängt på gymmet med farsan och morsan. Lekt med hundvalparna hos Micke och Jenny. Missat farfar Görans födelsedag, 71, i fredags. Vänt dig om själv på skötbordet från ryggläge till mage, och nästan på filten på golvet med. Kvällspromenader med mig och Milla i regnet.

På tal om kvällspromenader. Det är härligt att få prata ostört med Milla, utan störande element så som tv, telefoner, ipadar, kompisar, mammor, hundar, och brorsor. Vi gick där i mörkret och pratade om allt, och samtalsämnet gled in på när Milla för första gången fick veta att du skulle komma. Hon mindes det väl. Sanna hade visat henne ultraljudsbilden och sagt ”gissa vad jag har i magen”, och Milla hade först blivit livrädd. Hon trodde några sekunder att mamma hade cancer och skulle dö. Men efter att hon fått bilden förklarad blev hon överlycklig. Hennes högsta önskan var på väg att bli uppfylld, att äntligen få bli storasyster. Fast lite bitter att er storebror fått reda på det en halvtimma innan henne.

Puss/
Pappa

(Bilden: på gymmet)