Dina ljud

Att se dig, lukta på dig, det är helt fantastiskt. Men ännu mera magiskt är att stänga ögonen och bara lyssna. Att lägga örat mot dig och låta sig trollbindas av dina varma andetag. Dina suckar, dina gäspningar. Höra ditt lilla hjärta jobba, hur du smaskar på din egen hand, och förundras över de långa harranger som plötsligt gurglar ur dig som att du förklarar något viktigt för mig. Att vara så nära att man själv slutar existera och blir en del av dig. En hel serenad av fantastiska ljud, totalt ohörbara för alla andra, men som fyller hela min resonanslåda så att ingenting från världen utanför får plats. Du är min tillflyktsort, min egen utopi.

Puss/
Pappa

Juni001

Wake up call, kamera

God morgon älskling. Din nutida du har knappt sovit i natt. Men du är lika glad och pigg för det. Springer omkring i din gåstol här och utforskar huset. Jag hör ditt jollrande borta från köket. Nu får man börja tänka sig för, för du hugger tag i allt du ser, blixtsnabbt. För några dagar sen fick jag ett Wake up call när du välte ner en kopp kaffe i mitt knä. Inte varmt som tur var. Men det kunde ha varit. Och det kunde kommit på dig. Usch. Hemska tanke.

Vi fick låna en kamera av din farmor och farfar igår, se första provbilden nedan. Farmor är hon som aldrig syns på bild. Lite som en vampyr, ur den aspekten, inga paralleller i övrigt dock. Jag ska försöka ta lite bättre bilder från och med nu. Har tidigare bara fotat med telefonen, och den är inte vad den borde vara. Tänkte att det kunde vara lite trevligt för dig att se hur du verkligen såg ut, så du inte går omkring och tror att du var suddig hela första året.

För övrigt fick jag fler bannor igår. Jag ska snart ge ut ”Mina fel och brister”, en bokserie i arton band. Jag har alltid levt under övertygelsen att man kan torktumla alla kläder, vad skulle kunna hända liksom? Ähum..

Puss/
Pappa

DSCN0109

Pojken i kuben

Titta på den lilla solblonda pojken där inne i kuben. Så söt. Dunkar huvudet mot glaset och gör lustiga miner. Haha. Så rolig. Men det är väldigt svårt att avgöra hans ålder. Ena sekunden ser han ut att vara runt tre år, nästa sju, sedan två, nio, fem. Nu vinkar han åt mig. Hej hej. Vill att jag ska följa honom. In i mörkret. Visst lilla pojke, jag kommer.

Han navigerar vant genom labyrinten, glider snabbt genom den svåra terrängen och myllret av gångar. För honom finns bara en väg, och den är mörk och brant. Det går i en rasande fart nu, alla vägskäl vi passerar suddas ut och försvinner bakom mina hälar, och fast jag så tydligt känner skräcken i barnet, så litar jag blint på att vägen han visar mig är den rätta. Det iskalla regnet piskar mitt ansikte och viskar att vi närmar oss, utan att berätta vad. Men jag är helt lugn. Varm.

Jag känner någonstans, innerst inne, att jag inte alls följer den lilla pojken i kuben. Jag skjuter honom framför mig. Ett oskyldigt barn som hela tiden försöker be om förlåtelse, som inte vill fortsätta, men inte har något val. Det har han inte heller. Pojkens tid är redan förbrukad. Hans framtid är mitt förflutna. Det enda han kan göra nu är att slå sig blodig mot glaset, i ett sista försök att väcka sin baneman och vädjande försöka få honom att vända om. Jag förstår nu, jag hör dina dova skrik där inne. Men det är verkningslöst, lilla pojke. För allting har redan skett.

/P

20131114-005039.jpg

Kvar är bara grå

Hej Juni, min älskade dotter. Det är tuffa tider här. Ute alltså. Men vi håller oss inne i värmen, du och jag, och håller om varandra. Det vackra och trevliga med hösten, alla kulörer och dofter, det sköna vemodet efter sommaren, allt är borta nu. Kvar är bara regn och blåst. Rå fuktig luft. Kvar är bara grå. Man får bita sig i armen för att stå ut i mörkret under kupolen, för att påminna sig om att detta bara är tillfälligt.

I år planerar jag att utnyttja vintern. Första gången på flera år som jag ser fram emot lite snö. Antagligen för att jag slipper arbeta ute. Jag tänker Slalom, snowboard kanske, skridskor. Jag ser dig i en varm overall, uppbullad i en pulka.

Medan jag sitter och skriver det här så springer du runt mig i din gåstol. Fram and Tobacco. Du har fått världens sprutt. Jag ska åka till verkstaden med bilen för att koppla in en av/på-switch till airbagen, så att du kan sitta säkert i framsätet. Men jag drar ut på det så länge det går för att din mamma ska få sova lite. Du har varit hård mot henne i natt.

Puss/
Pappa

DSCF3123

DSCF3125

Bvc, Buffy, Molly, och Prällan

God dag Juni. Lite update: Du har besökt BVC igen. Tagit ett par otäcka sprutor i låren. Inget roligt. Och nu har du två hårda knölar, en i varje ben. Du hade inte gått upp i vikt lika rasande som sist, men du följer kurvan som man säger. ”H*n följer sin kurva”, måste vara den mest utnötta frasen i spädbarnsföräldravärlden. Finns det någon som inte följt sin kurva, följt någon annans, eller vars viktdiagram sett ut som ett EKG? Hur som, du vägde 8,5 kg nu tror jag.

Micke Greks Jenny, har fått en ny kull rhodesian ridgebackvalpar, första gången med Buffy, Spikes halvsyster. Har jag berättat om Spike för dig? Osäker. Men det var vår andra hund. Omplacerad nu. Men i allafall, vi var valpvakt hos familjen grek i tisdags och onsdags. De har nu två stora tikar, nio valpar, två illrar, en katt, två majsormar, två kaniner, en kungspyton, och tre råttor. Deras Rune kom förbi med sitt barnbarn Molly. Jennys systerdotter. Hon är bara en vecka äldre än dig, och det var kul att se hur nära ni befann er i uttvecklingen. Nästan identiskt.

I förrgår fick vi besök av prästen för att planera ditt och Millas dop nästa månad. Jag flydde. Hade en jättebra undanflykt. Eller ursäkt menar jag. Skulle fixa piratkläder till Milla inför skoldiskot på kvällen. Hon hade Kiera Knightley från Pirates of the caribbean som förebild. Men Sanna fick en trevlig eftermiddag med prällan.

Här är lite bilder från dagarna som gått. Du med Molly, valpar, präst och på gymmet med farbror Ala.

Puss/
Pappa

20131109-153730.jpg

20131109-153813.jpg

20131109-153925.jpg

20131109-154002.jpg

20131109-154041.jpg

20131109-154151.jpg

20131109-154237.jpg

Tio gånger

Tio gånger per dag gör jag mina barn besvikna eller ledsna.

Tio gånger per dag använder jag min, om inte arga så bestämda röst, för att få dina syskon att lyssna. Att borsta tänderna, snabba sig på, sluta tjafsa med varandra, gå upp, klä på sig, städa sina rum. Tio gånger per dag. Minst. Jag hoppas och ber att de gånger jag fått dem att le är fler, och att de väger tyngre. Det är min tröst. Det kanske är en dålig bortförklaring, ett desperat försök att ursäkta mina egna fel och brister inför mig själv. Men det som ständigt bekymrar mig är hur man ska kunna vara konsekvent i sin barnuppfostran och ändå hela tiden ha glada nöjda barn. Går det, eller måste man ta på sig den här rollen? Elaka pappan. Diktatorn. Gubbjäveln. Jag vet inte. Det jag däremot vet är att..

..tio gånger per dag får jag dåligt samvete för att jag gjort mina barn besvikna eller ledsna.

Puss/
Pappa

20131104-130612.jpg

Hur mår du där framme?

Skärblacka – Söndag, den tredje november, 2013.

Hej juni. Du ligger bredvid mig och sover. Dina rutiner trogen. Sover natt till ca sju, vaknar, är världens gladaste barn, leker, äter, och somnar igen ca nio. Sover en timma.

Hur har du det där borta i framtiden? Var befinner du dig? Både fysiskt och själsligt. Det fysiska är väl mindre viktigt i och för sig. Om världen fortsätter att krympa i samma takt som den gjort de senaste tre decennierna så kan man säkert vara överallt samtidigt i din tid. Men jag hoppas verkligen att du är lycklig, var du än må vara. Att du hittat någon form av harmoni mellan vänskap, trygghet, kärlek, och drömmar. Lägg till stödhjulen utbildning, ekonomi. Hoppas att du har många fina barndomsminnen. Det ligger lite på mitt bord så klart. Jag ska försöka plantera ett gäng härliga år, värda att minnas. Och när jag tvingas släppa ut dig i vuxenvärlden ska jag göra mitt allra bästa för att putta dig åt rätt håll.

Nu vaknade du här. Vi får prata mera senare.

Puss/
Pappa

20131103-194043.jpg

Ängel och monster

Du är en ängel, du är ett monster, du är en glad liten prutt. Du är den koncentrerade lilla flickan som sitter framför mig nu på morgonen och leker med sitt babygym. Du har visat flera olika personligheter sista tiden. Några fruktansvärt jobbiga, men många fantastiska. På mornarna är du helt underbar.

Nätterna är väldigt olika. I natt var det gnäll mellan 24:00 och 04:00. Men natten innan var helt okej. BVC säger att du borde kunna hoppa över nattmålet, men det verkar du inte förstå. Inga nya tänder heller, bara de två tidigare framtänderna i underkäken. Men de har växt, nu kan man se dem ibland när du ler. Du har mindre hår nu än när du föddes. Ljusare och tunnare. Lite luddigt. Men dina ögonfransar är tjocka, långa, och mörka.

Puss/
Pappa

20131101-093139.jpg