2013’s grumliga bottenskrap rinner i skrivande stund genom midjan på timglaset och lämnar oss förevigt. Men räds icke, min lilla sköna, ty hur sorgligt det än må vara att mista ett så fantastiskt år, så är ett minst lika spännande på inmarsch. 2014. Föräldrahjältarna och dagiskrigarnas år. Många mirakel har skett, men vi har många kvar att uppleva. Dina första steg. Dina första ord. Utomhuslek och bad.
Puss/
Pappa
Du har firat din allra första Julafton, och det gjordes i huset på fyrudden, Gryts skärgård. Vi alla tillsammans med Anders, Katarina, Emma, och hundarna. Inget vidare vinterväder måste jag säga, ingen snö, fyra/fem plusgrader, grått, fuktigt, och blåsigt. Men brasan knastrade, julmaten smakade, klapparna öppnades, spel spelades, och Kalle Anka tittades. I dag, juldagen, är Milla och jag just nu inne på vår fjärde tecknade långfilm. Sanna och Anders lagar mat, och du springer runt deras fötter i din gåstol.
Du är för det mesta glad, leker, skrattar, pratar och sjunger. Sömnen är väl sisådär, kunde vara bättre, men kunde även vara sämre. Det har varit en lugn och skön helg. Julfrid. Oliver och Emma åkte hem för ett par timmar sedan, och vi åker hemåt ikväll tror jag.
Puss
Pappa
Två dagar kvar till Julafton. Fortfarande ingen snö. Det är några plusgrader ute, men det blåser storm. Inne är det varmt och skönt. Fönstren knakar, vinden viner i kaminen, och elden sprakar. Annars helt tyst. Bara du och jag hemma. Du åt nyss och tvärslocknade i mina armar.
Det flyter på. Livet har sin gilla gång. Hela familjen är julledig, ända till efter nyår faktiskt. Din mamma och Milla är inne i stan för att handla de sista julklapparna, och Oliver har sovit hos någon ny tjej inatt och har inte kommit hem än.
Allt är som det ska. Alla familjemedlemmar är glada och friska. Det är trivsamt, lugnt, skönt, mysigt, varmt, och kärleksfullt. Mycket kramar och pussar åt alla håll.
Puss/
En lycklig pappa
Du är med Sanna på BVC nu. Din mamma har upptäckt en svullnad i tandköttet, så pass att din näsa ser sned ut, säger hon. Jag har inte tänkt på det, så det kan inte vara allt för tydligt. Men det känns som om det måste kollas upp direkt. Det är en stor framtand på gång, så jag hoppas det inte är något tokigt. Du har inte haft någon feber utan varit glad och aktiv som vanligt på dagarna. Däremot har nätterna varit katastrof i en hel vecka. En halvtimmas sammanhängande sömn åt gången på sin höjd, natten i genom. Det tar på din mors krafter. Inte på mina, för jag knoppar strategiskt in i ett annat rum. Men i inatt ska jag ta hand om dig så att hon får sova lite.
Nu får hon ringa snart. Väntar nervöst på samtalet om hur det gått på BVC. Återkommer så fort jag hört något.
Puss/
Pappa
Update: det var en blodfyllnad pga att ena framtanden inte spruckit genom köttet, men det var inget farligt. Däremot tyckte sköterskan att det var märkligt att du kunde vara glad överhuvud taget, ens på dagarna, med tanke på att alla tänder kom samtidigt. Helt otrolig tandrad, sa hon. Jag instämmer.
Hej Juni. Mycket av allt det du lever med idag, som du säkert ser som helt naturliga inslag i din vardag, till och med oumbärliga, existerade inte ens när jag började knata omkring här på jorden. Nedan har du ett axplock. Och jag har sällan känt mig äldre än jag gör just nu. En del av sakerna fanns i liten skala, men inte utbrett och tillgängligt för allmänheten än, i alla fall inte i Småland. Medan andra saker jag skrivit ned inte uppfanns förrän långt senare, när jag redan hunnit bli vuxen. Here we go:
Iphones.
Ipads.
Twitter
Bluetooth
Podcaster
Spotify
Facebook
Instagram
Gps
Mms
Sms
Mobiltelefoner.
…
Cykelhjälmar.
Mountainbikes
Bmx
Öresundsbron
Lösgodis.
Sushi
McDonalds.
Kebab.
Gyros
Café latte.
Alkoläsk
Aids.
…
Dokusåpor.
MTV
Kanal 5
TV3
Kanal 4
EU
MMA
Ultimate fighting.
Snowboard.
Tv-spel.
…
Hiphop.
Grunge.
Madonna.
Cd
Mp3
Dvd
Video
Videokameror
Digitalkameror.
…
Mikrovågsugnar.
Krockkuddar.
Barnbilstolar.
Synthesizers.
Thailandsemestrar.
Kontokort.
Bankomater.
…
Datorer.
Internet.
Google.
Okej, det var massa ord. Men sätt dem i kontext. Tänk dig att försöka driva ett företag, att sköta ett arbete, utan att ha tillgång till internet, utan dator, eller mobiltelefon. Tänk dig bara ett vanligt liv utan internet, utan dator eller surfplatta! Banken, google, wikipedia, youtube, bloggar, streama film och musik, boka bio eller resor, tidtabeller, forum, facebook, blocket, tradera, email, Word, Excel, Photoshop, författa text, skriva ut dokument, plugga, research, försäkringskassa m.m. Det känns orimligt redan här, hur ska det inte kännas där framme hos dig. Eller att försöka att få tag i sina vänner, utan facebook, och utan att kunna skicka sms , eller att kunna ringa dem om ni inte råkar vara hemma samtidigt. Att behöva gå fysiskt till banken för att ta ut lönen i sedlar och mynt, eller för att betala räkningar. Att tvingas prata analogt med sina familjemedlemmar för att man inte har nån iphone att ständigt kolla mediaflödet, eller spela spel i. Hemska tanke. ;)
Puss
Pappa
Hög tid att sova nu, vi är redan en timme in på nytt dygn och det nalkas skola och arbete. På tal om tid, vilket rötet påfund. Människosläktets helvetesbojor. Eliminerar minsta lilla möjlighet till frihet. Klockorna är de spanska ryttarna på vägen mot utopin. Jag har väl kanske alltid känt det, men försökt förtränga det, inte riktigt velat inse. Men någonstans under tidens gång har jag ändå, till min familjs stora förtret, lyckats evolvera bort funktionen att planera, vilket i dagens samhälle betraktas som ett grovt handikapp. Som att jag vore en idiot för att jag inte lyckats memorera veckans dagisschema, eller vad som händer i helgen, eller i eftermiddag, bara för att någon nämnt det för mig. ”Bedrövlig”, är ett ord jag ofta kallats. Jag skulle vilja påstå det motsatta. Jag har utvecklats. Ett steg närmare perfektion.
Varje gång jag tvingats att planera något, typ blivit bortbjuden eller liknande och i en svag sekund svarat ja, hinner jag ångra mig tusen gånger om innan det väl är dags. Det gör att jag aldrig kan njuta av det. Endast av saker som sker ytterst spontant. Finns det förväntningar blir upplevelsen alltid sämre. Eller snarare, tiden fram till målet framkallar sådan svår ångest att även om slutprodukten blir perfekt så var det inte värt det. Nyckeln till total harmoni är att kunna släppa all kontroll över tid och rum. Sova när man är trött, äta när man är hungrig. Låta kroppen sköta allt instinktivt, och bara luta sig tillbaka och flyta med på färden. Det är livskvalitet. Det optimala vore att inte veta när man är född och således aldrig i onödan bli påmind om sitt åldrande. Jag gör mitt bästa för att förtränga mitt, men folk verkar ha något näst intill sjukligt behov av att kontrollera födelsedata. Som att ålder vore symbios med ett visst beteende. Nej, jag ignorerar allt som förväntas av mig, och tar bara in den information som intresserar eller roar mig.
Beviset på min tes om lycka kom lite oväntat ett tag sedan på en BurgerKing-restaurang. Det var mörkt i lokalen och personalen hade börjat städa. Mest för att aktivera sig, gissade jag, för stället var nästan tomt. Milen och timmarna ensam i bilen hade varit många. Ett oändligt virrvarr av mötande bilar, slingrande gula mittstreck, hus, bensinmackar. Alla tankar hade tänkts så många gånger om att de slutligen tappat all mening och försvunnit. I det svarta tomma hålet de lämnade fanns hemligheten. Jag satt där på det öde haket med dressing i ansiktet och insåg plötsligt att jag inte hade den blekaste aning om var jag befann mig, inte vilken veckodag det var, inte vilken tid på dygnet. Jag var någonstans i Norge, anade att det var kväll eller natt, och hade jag velat skulle jag ju säkert kunna ha räknat ut en rimlig cirkatid, någonstans inom ett fyratimmarsspann. Eller tittat på telefonen.
Men jag ville inte. För jag var så jävla fri!
/(saxat från FJ [före Juni])
Nu ligger jag i badet. Badrummet och toaletten är det enda stället jag får vara lite för mig själv, om man bortser från folk som ropar, sliter i dörrhandtaget, och frågar saker. Men ingen kommer åt mig. Ja, förutom när de öppnar den låsta dörren med en matkniv. Vilket sker nästan varje gång. Kom precis på vad jag önskar mig i julklapp i år, att få bajsa i fred, en enda gång till i livet. Äh. Skitsamma. Jag får väl aldrig vara själv då. Men jag låtsas, som nu, i badet. Och den lilla energin min mikromeditation skänker mig, ägnar jag åt att hålla dig lite uppdaterad på vad som händer med och runt dig.
I dag är det den tredje advent. Dina kusiner är här och leker med dig. Ebba och Elsa. De kom redan igår och sov över. Sanna jobbade kväll igår och förmiddag i dag, så det är bara jag och alla ni barn här. I går köpte vi en gran, och tjejerna klädde den. Nu har de precis ätit frukost och du sover.
Sannas nya intresse har inte falnat, hon har sytt en jättefin lekmadrass med tillhörande korvkudde till dig, och den tillbringar du mycket tid på, tillsammans med din leksaker. Du älskar det. Du sitter och jollrar, pillar och plockar, lägger dig ner på rygg, på sidan, vänder dig från ryggläge till mage. Det verkar som du försöker hasa dig bakåt, snart börjar du nog krypa baklänges.
Mat. Du gillar allt. Jag har inte upptäckt något som du inte gillar. Vörtbröd är nog favoriten hittills, du var som i extas, gapade och viftade med dina små armar så att du höll på att lätta ur stolen. Du får någon typ av vanlig mat nån gång om dagen, två, tre kanske, men det är fortfarande vällingen som är din huvudföda.
Du har inte sovit något vidare de sista veckorna, men antagligen är det alla nya tänderna som spökar. I natt var det ganska ok. Hoppas det är över nu, på ett tag. Jag skulle gärna skriva lite mer Juni, men vattnet börjar bli kallt. Men jag är snart tillbaka, jag är aldrig långt borta, älskling.
Puss/
Pappa
Så trött på alla som engagerar sig..
..som religiösa eller aktiva ateister. Så trött på paragrafryttare, skvallrande kärringar, nitiska poliser, och länders schismer. Yrkeskriminella, ryggdunkare, rygghuggare och klottrande ligister. Feminister, antifeminister, sopsorterare, kommunister, nynazister och rasister.
Så trött på rappande ortenblattar, idolfjantar, ankläppar, löshår, och siliconpattar. Hockeyfans, kungahatare och royalister. Homofober, gayfestivaler, bloggare, lingvinister och journalister. Politiskt aktiva, identitetssökande 90-talister, den svenska avundsjukan och tonårsfnitter. Stylade bilar och jakten på fitta och glitter.
Så trött på merförsäljning, kampanjer och reklamaffischer. Drogliberaler, antagonister och nyktra alkoholister. Men framför allt är jag trött på mig själv,
…och på mina egna fel och brister.
Puss/
Pappa
Mitt Junibarn 