Din mamma är knäckt. Elaka unge. Nej, skojade bara. Det finns ingen ondska i dig, (..Hm.. fast katten kanske är av en annan uppfattning).  Men vilken grinig mamma du har denna morgon. Fläckvis vaken hela natten, pga dig, och så tandvärk på det. Inte den gulligaste kvinnan i världen som sitter här utanför i snön just nu, skriker ”stödfamilj!” så att rutorna skallrar, och suger i sig röda Prince som om hon drack milkshake.

Jag vill förklara för henne att man inte behöver ligga och våndas en hel natt, stressad för att man inte får sova. Att det inte är nyttigt att ha en negativ inställning hela tiden. Det finns alternativ. Ge upp till exempel. Strunta i att försöka sova, fast det är natt, eller väck din partner och be om hjälp. Vi har ju privilegiet att vara två. Två stycken med gott om tid dessutom. Vi kan sova i skift om det nu skulle behövas.

Men, nu är det morgon, så jag säger inget. Grundbulten till ett lyckligt förhållande är att inte prata med varandra under dagens två första timmar. I alla fall minimera dialogerna till ett minimum. Det är en insikt som du bör ta till dig så fort du kan, Juni. Och försök att inte tänka negativa tankar, de är som amöbor, lägger sig som en dammig hinna runt humöret och bryter ner det. Lättare gjort än sagt såklart, men oftast är det inte fullt så jävligt som man får för sig när man befinner sig där i gränslandet mellan sömn och vaken. Slår man upp sina blå och börjar med att gnälla så kan hela dagen bli förstörd. Men det är svårt att sprudla av glädje när väckarklockan ringer, oavsett om man har små barn eller inte, så det är mitt tips till dig, älskade dotter, är att hålla tyst. Ingen mänsklig kontakt innan lunch, och försök tänk positivt även i tuffa stunder så kommer ditt liv bli fantastiskt.

Oj. Nu kommer hon in. Jag måste springa och gömma mig. Vi hörs senare.

Puss/
Pappa