Vi står i startgroparna och väntar. Håller andan. Det värsta är över och vi närmar oss den bästa tiden på året. Våren. Ljuset, solen, förväntningarna. Att äntligen få öppna balkongdörren och släppa in nytt syre och höra hur fåglarna kvittrar. Nära nu, Juni, nära nu. Vi hade en liten smygis redan igår. Solen sken och det var säkert 7-8 plusgrader.  Jag monterade ihop studsmattan till Milla. Ebba och Markus kom och hälsade på, och grannen kom över med sina tre hundar som lekte med Tila på tomten. Och i mitten satt du och såg allmänt nöjd ut. På eftermiddagen tog vi en sväng förbi din farmor och farfar i Mottorp och åt ärtor och köttbullar.

Du har varit feberfri i två dagar, och är på mycket bättre humör. Som en ny unge. Näsan rinner lite fortfarande men bara när du ska sova. Du kryper, sätter dig upp, och ställer dig upp obehindrat nu. Vi fick lov att sänka din sängbotten för att du inte skulle klättra ur. I går stod du själv mitt på golvet utan stöd i flera sekunder, men det där med att prata, säga ord, har du slutat med. Inte ett ”Mamma”, ”Katt”, eller ”Hej” på flera dagar. Bara ”Dadadada”, hela tiden.

Puss/
Pappa

Du sover middag nu så jag passar på att skriva lite. Du har haft feber i över en veckas tid nu. Inte mycket, men ändå feber, runt 38, och som mest 38,7 i går eftermiddag. Även om du varit pigg så kändes det inget bra att det hållit i sig så länge, så gick vi och kollade upp det på vårdcentralen i går. Kollade öronen, halsen och tog ett stick i fingret.  Du sa inte ett pip under hela undersökningen, även om det var lite bökigt att få dig att öppna munnen. Sticket i fingret märkte du inte ens. Det var ingen fara med dig i alla fall. Ett virus. Bara att fortsätta med Panodil och Nezeril sa tant doktorn. Och i morse var du faktiskt feberfri. Men nu innan jag la dig så tyckte jag att du var lite varm igen.

Nätterna har väl, enligt din mor, varit halvtuffa under den här veckan. Men i natt sov du ensam med mig för att Sanna skulle upp och jobba tidigt, och du sov jättebra. Somnade vid tiotiden i går kväll, gnällde till lite vid midnatt, fick nezeril och en slurk välling, och sov sedan till 06.25, då du åt och somnade om igen till hela 09.30. En riktig drömnatt.

Just det, vi passade på att väga dig i väntrummet,medan vi väntade på läkaren. 11,2 kilo.

Puss/
Pappa

I bollhavet på busfabriken, tillsammans med din syster och kusin. Du har varit lite småsjuk ett tag nu. Pigg, men täppt när du lägger dig, och lite lätt febrig. Så vi testar Obelixmetoden. Låter dig ramla i grytan med alla stans snoriga ungars sjukdomar, med förhoppning om att du blir resistent livet ut.

Puss/
Pappa

Du är din storebror upp i dagen. So far. Från att han var i din ålder och några år framåt. Han var överallt, hela tiden. Från golv till tak. Det är något man brukar säga, men jag menar det bokstavligen. Man kunde snubbla över honom på väg till köket och slå huvudet i honom på väg tillbaka. Du ser ut att bli likadan. Kryper, klättrar, sjunger, välter, sliter, drar, skrattar, slår, viftar, kastar, pratar. I och för sig så är du aldrig tyst heller, så lite Milla finns det nog med. Men om du fortsätter följa Olivers utveckling så blir det ju en lugn tjeja av dig till slut, i tonåren. Man kan ju alltid hoppas.

Att man kan gräva fram två så olika personligheter ur samma genpool, som din syster och bror.. Oliver är läshuvudet, informationsknarkare, läser fakta hela tiden. Allt från musik till geografi och världspolitik. Allmänbildad som få. Milla är den praktiska esteten. Konstnären. Bygger, snickrar, målar, pysslar och skapar. Struntar fullkomligt i fakta och källkritik. Hon kan bilda sig en åsikt ur en missuppfattning och hålla kvar vid den oavsett om hon blir överbevisad.

Men de kommer säkert ha nytta av varandra när de blir vuxna. Jag ser framför mig hur Milla smygsmsar sin bror när hon spelar Tp. Eller hur en frustrerad Oliver står i sin lägenhet och försöker spika i en spik med hjälp av en sliten skateboardsko, och ringer sin syster som kommer till undsättning med snickarbälte och skruvdragare.

Och så du då. Vad ska det bli av dig? Lite av båda kan man hoppas.

Puss/
Pappa

Boskapsstörtningen kom till byn en mörk blåsig kväll i februari, anno 14. Den hungriga demonen svepte in, festade på varmt människokött, snor, och svett. Friskt fölk singlade till marken i vansinniga plågor, en efter en Alla skulle vi drabbas av demonens vrede. Sist av alla nådde den dig. Den stod där bredvid din säng, stilla, med huvudet på sned, och andades tungt. Bara tittade, som om den funderade på att skona dig. Men efter bara en liten stund tog dess bestialiska instinkt över och den anföll med full kraft. Febern tog dig. Vi tog till strid med nezeril, och motade den med Panodil. Den fräste ursinnigt, och hasade långsamt tillbaka in i skuggorna. Nu ligger du och sover, jag hör din rossliga andning och din snoriga lilla näsa. Men du behöver inte oroa dig längre älskling. Jag sitter här bredvid dig. Besten är borta för denna gång.

Puss Pappa.

Det räcker nu. Vi är alla lite småsjuka. Jag har varit förkyld och nyst i ett par dagar, jag tror att det var Oliver som smittade mig. Kändes som att det värsta var över, men på vägen till jobbet i dag så fick jag stanna på E4:an och spy. Milla kräktes i skolan, och Sanna har gått från frisk till genomförkyld sen i morse. Du nös ett par gånger i går, men annars har du klarat dig bra hittills. Peppar, peppar.

Det räcker nu. Det fluffiga vita täcket av snö som gjorde alla barn så sprudlande lyckliga när det kom, har nu förvandlats till en slaskig gråsvart sörja. Temperaturen ligger runt nollan på dagarna, några minus om nätterna, så den gråa sörjan kan inte bestämma sig om den ska var äckligt blaskig eller frysa till livsfarliga vassa isvallar. Hur som så finns det ingen glädje kvar i den. Jag längtar efter våren.

Det räcker nu.

Puss/pappa

Hej Sötnos. Hela åtta månader gammal. Otroligt. Det händer grejer med den lilla du som springer omkring här i sin gåstol runt fötterna på mig. Du säger ”mamma” nu. Jag tycker mig tidigare ha uppfattat ord som katt, pappa, mamma, men då endast lite slumpartat i virrvarret av joller, och kanske lite önsketänkande med från min sida. Men nu är det så tydligt att du vet vad du säger. Härom dagen låg vi och lekte i sängen när Sanna kom hem, och hon ropade hej från hallen. När du hörde hennes röst började du direkt, ”..mamma,mamma,mamma..”. Och det har hänt flera gånger, så jag är väl tvungen att ge henne det då, att ditt första ord blev ”Mamma”. Men dig och mig mellan så vet vi ju båda två att du har sagt pappa i flera månader, när vi varit själva.

Även om du inte kan säga mer än ett ord än så förstår du desto fler. Frågar vi dig var katten är, Tila, Milla, Oliver, Pappa, Mamma, så letar du med blicken och spricker upp i ett leende när du hittar dem/oss. Sen har du lärt dig att klappa händerna, och vinka har du ju förstått ett bra tag nu. Du vill mest stå hela tiden, när du ligger ned och man håller dig i händerna så blir du stel som en pinne och försöker ställa dig upp. Du älskar att stå vid soffbordet eller på golvet bredvid soffan, och slå saker i bordet, stenhårt. Du blir stadigare för var dag och har börjat förflytta dig, stapplande, medan du håller dig i. Men man vågar inte lämna dig själv riktigt än, för helt plötsligt kan du stupa framlänges.

Lek: Du plockar lite förstrött bland dina svindyra ergonomiska regnbågsfärgade bebisleksaker designade för den ultimata lekupplevelsen. Men det roligaste som finns är ändå fjärrkontrollen, mobiltelefonerna, burkar, lock, hårborsten och köksprylar. Låter som en klyscha, att man köper svindyra julklappar och ungarna leker med kartongerna och omslagspappret, men det ligger mycket sanning i det. 

Du är mycket mera rörlig nu. Tycker mig märkt skillnad bara sista veckan. Klättrar och kryper, vänder och vrider. Även i sängen när det är läggdags. Några gånger har du somnat på  mage och på sidan, men mestadels sover du fortfarande på rygg. Du har relativt trogna sovrutiner, även om nattsömnen pendlar från allt till att vaken en gång i timman till att sova hela natten. Men du ligger i sängen mellan 21.00 0ch 08.00, ca. Och du sover middag två gånger per dag, en gång på förmiddagen runt 10.00, och en gång på eftermiddagen, runt 16.00. Ca en timma, en och en halv, per gång. Vissa dagar är du den goaste lilla unge som finns, och vissa är du sketagnällig. Oftast relaterat till hur du sovit. I dag har du varit en ängel.

Puss/
Pappa

Ni fyller idag. Farmor år, och du månad. Grattis på er sötnosar.

Puss/
Pappa och son