Boskapsstörtningen kom till byn en mörk blåsig kväll i februari, anno 14. Den hungriga demonen svepte in, festade på varmt människokött, snor, och svett. Friskt fölk singlade till marken i vansinniga plågor, en efter en Alla skulle vi drabbas av demonens vrede. Sist av alla nådde den dig. Den stod där bredvid din säng, stilla, med huvudet på sned, och andades tungt. Bara tittade, som om den funderade på att skona dig. Men efter bara en liten stund tog dess bestialiska instinkt över och den anföll med full kraft. Febern tog dig. Vi tog till strid med nezeril, och motade den med Panodil. Den fräste ursinnigt, och hasade långsamt tillbaka in i skuggorna. Nu ligger du och sover, jag hör din rossliga andning och din snoriga lilla näsa. Men du behöver inte oroa dig längre älskling. Jag sitter här bredvid dig. Besten är borta för denna gång.

Puss Pappa.