Du är din storebror upp i dagen. So far. Från att han var i din ålder och några år framåt. Han var överallt, hela tiden. Från golv till tak. Det är något man brukar säga, men jag menar det bokstavligen. Man kunde snubbla över honom på väg till köket och slå huvudet i honom på väg tillbaka. Du ser ut att bli likadan. Kryper, klättrar, sjunger, välter, sliter, drar, skrattar, slår, viftar, kastar, pratar. I och för sig så är du aldrig tyst heller, så lite Milla finns det nog med. Men om du fortsätter följa Olivers utveckling så blir det ju en lugn tjeja av dig till slut, i tonåren. Man kan ju alltid hoppas.

Att man kan gräva fram två så olika personligheter ur samma genpool, som din syster och bror.. Oliver är läshuvudet, informationsknarkare, läser fakta hela tiden. Allt från musik till geografi och världspolitik. Allmänbildad som få. Milla är den praktiska esteten. Konstnären. Bygger, snickrar, målar, pysslar och skapar. Struntar fullkomligt i fakta och källkritik. Hon kan bilda sig en åsikt ur en missuppfattning och hålla kvar vid den oavsett om hon blir överbevisad.

Men de kommer säkert ha nytta av varandra när de blir vuxna. Jag ser framför mig hur Milla smygsmsar sin bror när hon spelar Tp. Eller hur en frustrerad Oliver står i sin lägenhet och försöker spika i en spik med hjälp av en sliten skateboardsko, och ringer sin syster som kommer till undsättning med snickarbälte och skruvdragare.

Och så du då. Vad ska det bli av dig? Lite av båda kan man hoppas.

Puss/
Pappa