Ögat

Jag tycker mig sett en skillnad på ditt vänstra öga. Hur man nu kan säga att det är det vänstra som skiljer sig och inte det högra när man bara har två stycken att jämföra mellan. Men det vänstra känns ibland mörkare, djupare. Oftast är det som sagt bara en känsla, men på vissa bilder kan man faktist notera det, en matt skugga. Som att det inte längre är ditt öga, att någon utan reflektion eller själ möter min blick, och spelar upp min värsta mardröm djupt därinne i mörkret. Vi tog farhågorna till barnläkaren på BVC för något halvår sedan när jag första gången noterade det. Ja, inte det om att det satt en liten figur i ditt vänstra öga alltså, vi försökte ta det i lite mer kliniska termer. Allt såg helt normalt ut, då. Det lugnade oss. Fram till nu.

Den här gången var det din mamma som reagerade över ett par foton tagna i vårsolen, och även jag tog några foton inne samma dag som fyllde mig med tvivel och rädsla.

Fördelen med att ha en sjuksköterska i hemmet, en skamlös sådan, är att man inom fem minuter kan få fem Sms-diagnoser, från fem olika läkare, en fredagkväll kl 21:30, varav den ena konsulterat live med en specialistläkare på ögon. Alla svarade samma sak, helt oberoende av varandra, ”ni behöver inte vara oroliga”. Jag får väl lita på de lärda, och jag är väldigt tacksam för att de tar sig tid att hjälpa till, .. men de, läkarna och din mamma, skickade sms hit och mms dit om pupiller, storlekar, symmetri och kulörer.

..ingen av dem beskrev och förklarade det jag såg bakom den tunga smutsiga ridån. Det som träffade mig.

Min mardröm. Maktlöshet, och doften av kall fuktig jord.

Det här är sådana tankar man ”inte får prata om”. Så det gör jag inte heller. Jag skriver ner dem i stället, så kan vi välja om vi ska prata om dem eller inte om tjugo år. När vi har facit i handen, Juni. Då kan vi skoja om hur nojig en småbarnspappa kan vara, helt utan anledning. Inte nu. Då.