Hej Juni. Har du fått slåss mycket under din uppväxt? Det har jag. Det började tidigt. Redan så smått på dagis och lågstadiet, men blev mer påtagligt i 10-års åldern och upp. Äldre killar retade sig på mig, tyckte att jag såg dryg ut och skulle sätta mig på plats. Det var inget jätteproblem. Jag var aldrig mobbad, och inte heller någon mobbare. Men jag vägrade bli retad, och hade lite för kort stubin, och hamnade ofta i slagsmål.

Men varför hamnade just jag i sådana situationer, när mina bästa kompisar nästan aldrig slogs? Jo, Juni älskling, det ska jag berätta för dig: Det är blicken! Och tyvärr har du ärvt den. När vi tänker eller koncentrerar oss så ser vi arga och dryga ut. Jag har alltid gjort det. Och det har ofta missuppfattas, långt upp i vuxen ålder. Nu, med uppväxten i backspegeln, så undrar jag om inte min aggressivitet är ett framdrivet beteende som aldrig skulle utvecklats om jag sett lite trevligare ut. Det får vi aldrig veta. Men jag hoppas att blicken inte ställt till det för mycket för dig, älskling.

Puss/
Pappa

Överst: jag. Underst: du