Hej älskling. I dag fyller du tio månader. Grattis. Fantastiskt. Fast tiden gått så fort, och det är som att du föddes i går, så kan jag knappt minnas livet innan dig. Som att du alltid funnits. Märklig paradox.

I måndags på babysången så kröp du in mitt i cirkeln och ställde dig upp. Utan stöd. Du chockade dig själv, stod där förvånad, innan du satte dig ner med en blöjduns. Din mamma jublade inombords. Jag var inte där så hon hade ingen att dela miraklet med. Ingen av de andra föräldrarna reagerade naturligtvis. Jag har sett tendenser, du har påbörjat att ställa dig upp utan att hålla i något hela förra veckan, men blivit lite skraj och aldrig fullföljt. Nu lurar första steget runt hörnet.

Puss/
Pappa