Hej Juni. Här borta i dåtiden är det påskhelg. Din allra första. Ingen här är troende, men det är ändå skönt med lite långledighet. Särskilt nu eftersom jag ligger ute på jobb ett par veckor, på transformatorstationer runt om i landet. Trollhättan, Örebro, Norrköping, Skövde, Säffle, Gävle, Borås. Många mil i bil och nätter ensam på hotellrum. Visst kan det vara skönt att få vara helt själv någon natt, men längtan hem till er tar snabbt över.

Du är nu 10 månader och två veckor. Vikt 12,4 kg. Du äter det mesta utan problem. Banan äter du hel, pizza, smörgås, ja, du klarar nästan allt nu, utan att vi behöver mosa det, fast du inte fått några nya tänder på den dag jag minns. Fortfarande bara åtta stycken, symmetriskt placerade längst fram, fyra uppe och fyra nere. Håret däremot växer som ogräs. Tjockt och fint. Talet går väl så där. Du säger Mamma väldigt tydligt. Och papapapa. Annars är det nog fortfarande bara ”katt” som går att tyda. Men du har full koll på vad dina syskon och Tila heter. Har jag glömt något? Hm, ja just det: I dag tog du dina allra första egna steg. Du ställer dig ju upp titt som tätt, och står länge stadigt utan att hålla dig i. Du ser lika lycklig ut varje gång. Som att du vill säga: ”Kolla in mig! Kolla vad den här tjejen kan!”. Oftast sätter du dig med en duns, men idag vågade du ta ett par staplande små steg.

Puss
Pappa