Hej Juni. Idag är det den 29:de Juni – året är 2014. Klockan är 12:00 och alla i det Ekiska palatset sover, utom jag. Du har i och för sig varit vaken mellan nio i morse tills för fem minuter sedan, men alla andra sover fortfarande sin skönhetssömn. Milla är inte helt kry, har haft feber i ett par dagar nu. Din mamma jobbade på Bråvallafestivalen i skepnad av sjuksköterska, och kom inte hem för än vid typ 05:00 i natt. Oliver var också på Bråvalla, fast som besökare, och kom hem vid midnatt. Det är andra året festivalen hålls, och artister i år var Iron Maiden, Anthrax, Bad religion, Kanye West, Offspring m.m.. Nu vaknade Oliver.

Vad har vi gjort sedan sist då? Ebba Elsa och Astrid har varit här några dagar. När solen tittade fram i ett litet hål mellan regnmolnen så passade vi på att åka till Himpa och bada. Du ville aldrig gå upp ur vattnet fast du trillade och doppade huvudet hela tiden, och jag satte mig på en humla. Vi har gjort massor mer, men det var väl det viktigaste. Eller det som lämnade starkast intryck, i både minne och stjärtveck.

Vädret denna sommar kanske inte varit det bästa hittills, ur bad-och sol-aspekt. Det började ju super med 25-30 grader redan i maj, men efter det har det varit relativt kallt och regnigt mestadels hela Juni. Men jag vet att jag ändå kommer minnas denna sommar som helt fantastisk, varm och lång, bara sol. Det gör jag alltid. Och jag får alltid höra av gnälliga j*vlar att det var den sämsta sommaren i mannaminne. Bittert och tragiskt. Det är som med mina däck till bilen. Jag tycker alltid att de är skitfina, men får alltid höra: ”De här rackarna är ju helt slut”. Jag har en tendens till att se saker annorlunda än alla andra. Speciellt när det kostar mig 10 000. ‘Haha. Dålig jämförelse. Okej, glöm däcken, men i övrigt:  Njut av de positiva sakerna i stället för att ständigt fokusera på de dåliga. Livet blir så mycket trevligare då, älskling.

Nej, nu ska jag åka till Kungsängens flygplats och hämta din farmor och farfar, som kommer hem efter en weekend på Gotland.

Puss
Pappa

Idag tog vi en sväng till Mårn och du badade i en sjö för allra första gången någonsin. Det var svinkallt (18? Jag gissar bara), men du älskade det. Ville aldrig gå upp. Minns ett samtal Sanna och jag hade förra året, när du låg nyfödd i din vagn, att ”nästa år sitter hon och plaskar i vattenbrynet”. Nu är vi där. Redan. Snart så börjar du skolan, slutar gymnasiet, och flyttar hemifrån. Herregud! Stopp!

Puss
Pappa

Som sagt, vi var ute på Fyrudden med Anders och Katarina. Din mormor och morfar alltså. Var vi det förra året med? Minns inte. Åren flyter ihop. Men jag tror det. Vi åt gott och dansade runt den grönskande fallosen på Ekön. Du gillade det. Som en större variant av din sångstund på öppna förskolan.

Puss
Pappa

Gudarna sliter vilt i väderspaken. I går var det skinande sol, spöregn, storm och temperaturer mellan +10 och +22. Allt under en och samma timme. Idag ser det hyffsat ut so far. Vi funderar på att ta en fika på Färjargården och mata änderna.. .. , hann jag skriva och så började det smattra hagel mot rutorna. Himlen öppnade sig och ner dundrar nu tonvis med iskulor. Vad händer? Hjälp!

Vi firade Midsommarhelgen med Anders och Katarina ute på Fyrudden. Lugnt och skönt. Helt okej väder, men inte badtemperaturer där heller direkt. Skönt att det är ett par veckor kvar till semestern, så att det kanske hinner ordna upp sig.

Du går relativt obehindrat nu, nästan springer. Klättrar. Upp och ner för trappor, soffan och sängen. Pratar hela tiden men inte svenska eller något annat nutida känt språk. Jag har dock hört något liknande i filmen ”Kampen om elden”

Puss
Pappa

Kom precis hem från stan. Har handlat det sista virket till altanen. Svängde in på Jula och köpte en såg, en vanlig fogsvans, för det blygsamma slit-och-släng-priset av 39 riksdaler. Helt otroligt hur den kan skapas och distribueras för den ynka pengen och ändå ge någon sorts vinst i slutändan, efter lokalhyror och löner. Det är över mitt förstånd.

När jag klev ut mellan hyllorna så passerade en grupp människor framför mig. Varav två fick mig att reagera. Det tog ett tag innan jag kopplade varför de kändes så bekanta. Det var de vuxna varianterna av min bästa vän från en av mina världar, och hans lillebror.

I mina tidiga tonår år så levde jag i en handfull separata världar, och de som stod längst ifrån varandra var som olja och vatten. Han levde i en av dem, i Småland, och vi tillbringade nästan alla sommarlov tillsammans. Jag har varken sett eller hört av honom på nästan 25 år. Varför vet jag inte. Det ligger ingen konflikt eller något annat uppenbart bakom det. Vi gled bara bort från varandra. Kanske behövde någon av de andra världarna mer utrymme och sköt bort den han levde i. Kanske just den som kom att bli min enda.

Först passerade Henrik, hans lillebror. Också ett välbekant om än åldrat ansikte, som fick min hjärna att febrilt bläddra i minnesbanken. Sedan Jonas. Min bästa vän. Våra blickar möttes och jag stirrade rakt in i de lugna snälla ögonen. Ingen av oss hälsade. Kanske kände han inte igen mig. Kanske gick hela händelseförloppet för fort och det korta ögonblicket med det naturliga tillfället försvann innan någon av oss hann att reagera. Jag vet inte. När jag stod i kassan så var det självklart att jag skulle vänta utanför och snacka med honom. Herregud ja. Det var ju Jonas, min allra bästa vän. Men ju kortare kön blev, desto mer snurrade tankarna, och när jag klev ut ur butiken hade jag ångrat mig. Jag gick direkt till bilen. Inte för att jag inte vågade stanna, eller för att det skulle bli pinsamt. Nej. För att ett kort samtal utanför Jula med en fogsvans för 39:- i handen inte är ett värdigt möte efter 25 år.

D.

I dag trillade ditt första år ner i brevlådan. I bokform. Jag lägger undan den här till dig.

Puss
Pappa

..men trots alla hundarna, så är det Texas som är din stora kärlek.

Tila, Bella, Bamse, Charlie, Zelda, Ester, Molly, Chaplin, Gibbe, Bosse, Buffy, Iyeliz. Ja listan på alla hundar i ditt liv är lång. Och i dag fick du en ny bekantskap. Din kusin Ebbas nya valp, Astrid. En helt underbar liten blandrastik.