.., så var sagan slut.

Jaha Juni, min lilla sockerkorv. Jag hoppas att mina ord gett dig en liten inblick i hur våra liv och ditt första år var här borta i 2013-2014. Du har gått från att födas till världen, lite tidigare än väntat, som ett värnlöst litet knytte, till att bli en underbar flicka med stark vilja och en härlig personlighet. Du har lärt dig tycka och tänka, leka, kommunicera, protestera, dansa, klättra och gå. Talet är dock väldigt begränsat, men några luddiga ord kan du och de använder du frekvent. Men du förstår desto mer och är väldigt aktiv fysiskt. Börjar bli mer och mer lik din storebror Oliver på det sättet. När han var i din ålder alltså. Han har för övrigt bytt blöja på dig nu. En gång. Under protest. Bara kiss. Milla där emot har bytt både kiss- och bajsblöjor, även om hon tycker att det senare är lite äckligt. Båda älskar dig djupt, tar hand om dig och skojar med dig hela tiden. De är en otrolig hjälp för oss, mamma och pappa, i vardagen.

I det stora hela har det varit ett fantastiskt bra år. Inga olyckor, allvarliga sjukdomar eller dödsfall. Inget strul med bilar, arbete eller pengar. Alla är sams. Så när som på min syster, din faster, som fick nån knäpp och bröt med hela vår falang av familjen strax efter att du föddes. Varför vet jag inte riktigt. Men annars är det inga tyngre intriger. Livet leker Juni. Nej nu ska jag fortsätta njuta här, så ses vi borta i din tid sen.

Och du, jag älskar dig! Glöm aldrig det. Tillsammans med två rackare till är du för alltid min största kärlek. Säger jag det för sällan betyder det inte att inte känner likadant mellan gångerna. Och säger jag det för ofta så innebär det inte att det bara är någon slentrianmässig ramsa utan mening. Jag menar det av hela mitt hjärta:

Jag älskar dig, Juni Eleonora Inga-Mai Ek!

Puss/
Pappa