Kom precis hem från stan. Har handlat det sista virket till altanen. Svängde in på Jula och köpte en såg, en vanlig fogsvans, för det blygsamma slit-och-släng-priset av 39 riksdaler. Helt otroligt hur den kan skapas och distribueras för den ynka pengen och ändå ge någon sorts vinst i slutändan, efter lokalhyror och löner. Det är över mitt förstånd.

När jag klev ut mellan hyllorna så passerade en grupp människor framför mig. Varav två fick mig att reagera. Det tog ett tag innan jag kopplade varför de kändes så bekanta. Det var de vuxna varianterna av min bästa vän från en av mina världar, och hans lillebror.

I mina tidiga tonår år så levde jag i en handfull separata världar, och de som stod längst ifrån varandra var som olja och vatten. Han levde i en av dem, i Småland, och vi tillbringade nästan alla sommarlov tillsammans. Jag har varken sett eller hört av honom på nästan 25 år. Varför vet jag inte. Det ligger ingen konflikt eller något annat uppenbart bakom det. Vi gled bara bort från varandra. Kanske behövde någon av de andra världarna mer utrymme och sköt bort den han levde i. Kanske just den som kom att bli min enda.

Först passerade Henrik, hans lillebror. Också ett välbekant om än åldrat ansikte, som fick min hjärna att febrilt bläddra i minnesbanken. Sedan Jonas. Min bästa vän. Våra blickar möttes och jag stirrade rakt in i de lugna snälla ögonen. Ingen av oss hälsade. Kanske kände han inte igen mig. Kanske gick hela händelseförloppet för fort och det korta ögonblicket med det naturliga tillfället försvann innan någon av oss hann att reagera. Jag vet inte. När jag stod i kassan så var det självklart att jag skulle vänta utanför och snacka med honom. Herregud ja. Det var ju Jonas, min allra bästa vän. Men ju kortare kön blev, desto mer snurrade tankarna, och när jag klev ut ur butiken hade jag ångrat mig. Jag gick direkt till bilen. Inte för att jag inte vågade stanna, eller för att det skulle bli pinsamt. Nej. För att ett kort samtal utanför Jula med en fogsvans för 39:- i handen inte är ett värdigt möte efter 25 år.

D.