..or Don’t mind the gap!

Bang! Helt plötsligt är vi i mitten av augusti. Nästan. Den trettonde. Barnen har fortfarande sommarlov, men det börjar närma sig slutspurten. Nästa måndag börjar allvaret. I går fyllde Milla 9 år, du började inskolningen på dagis, och Robin Williams dog. Både mamma och jag var med dig din allra första dag på Sörgårdens förskola, men det struntade du i. Du glömde oss på tjugo sekunder, och traskade iväg bland personal och barn som om du ägde stället. Känns inte som att det kommer bli allt för tufft med inskolningen, men det kommer säkert bli några jobbiga perioder framöver med. Jag talar av 17 års dagiserfarenhet. I dag fick du i alla fall måla fingerfärg. Det såg du ut att gilla.

Sen vi sågs här sist så har det i stort sett varit hett, hett, hett, med temperaturer upp mot 32 grader. Vi har tagit några små utflykter, Tylösand, Falkenberg, Västervik, Grönan, men mest av allt har vi varit hemma och badat. Poolen visade sig vara en bra investering, den har fyllt sin funktion, kylt ner våra kokande skallar dessa tropiska veckor, men framför allt så har den fått upp Oliver från källaren och skapat en bättre och tätare relation mellan din bror och syster. Vilket bara det gör det värt alla pengar i världen. De brukar ta kvällsdopp ihop. De grejar och hoppar, slår volter och busar. Även lilla du får vara med i syskongemenskapen, och i vattnet. Du är riktigt vattenvan nu, och har inga problem med att doppa huvudet, eller skölja ur håret med duschen. Annars har sommaren har varit kantad av barn och hundar. Mycket Ebba, Elsa och Astrid, vilket har varit skönt för Milla, att slippa vara ensam.

Jag tänkte ju skriva massor, eftersom jag hållit mig borta så länge, men jag har skitbråttom. Sitter på jobbet i Oxelösund och jag måste hinna hem innan din mamma börjar jobba. Föräldraledigheten är slut. Sötebrödsdagarna är över. Nu börjar den långa mörka resan. Nej vars. Men jag hade ju tänkt att lämna lite update kring din utveckling. I snabba drag: Du rör dig obehindrat överallt, rörlig, klättrar i och ur soffor och sängar, trappor m.m. Säger fortfarande bara i stort sett ”Nej!” Och ”Där”, nåt ”mamamama” och ”papapapa”, men annars inget som riktigt går att tyda, även om du jollrar och sjunger mycket. Du förstår massor, man kan be dig att gå och slänga skräp eller öppna dörren. Och vill du ha något, typ mat eller dricka, springer du dit, pekar och säger ”Dä!”. Hör du musik så börjar du dansa, gunga, och nicka med huvudet. Ser urkul ut. Diggar järnet.

..argh, måste åka nu..

Skriver mer sedan.

Puss Pappa