Hej Juni. Inskolningen på dagis har gått över förväntan. Nja, inte över kanske, men som förväntat: Skitbra! Exakt som det gjorde med din bror och din syster back in the days. Redan i slutet på förra veckan, och hela denna, så har vi lämnat dig kl. 09:00 och hämtat dig 13.30. Du äter bra, och sover middagsluren ute i din vagn. Jag har inte hört dig gråta en enda gång innanför Sörgårdens grindar. Inte när jag lämnar dig, inte när jag hämtar dig. Visst, jag hade nog gärna sett dig darra lite på underläppen när jag säger hejdå, och spricka upp i ett leende och springa mot mig med öppna armar när jag hämtar dig, av rent egoistiska skäl, men du är en glad fis när vi lämnar dig på morgonen, och du är samma glada fis när du vinkar hejdå till dagis på eftermiddagen. Och för din skull älskling så är jag överlycklig att du redan funnit trygghet hos personal och barn.
Ditt välmående går hand i hand med mitt.

I fredags hade Milla sitt första helt egna födelsekalas med  sina egna vänner. Poolparty hemma. Jag var lite orolig för att ..ja. Jag vet inte. För att ingen skulle komma, för att barnen skulle tycka att det var tråkigt, för att Milla skulle bli besviken och ledsen, för att vi skulle vara pinsamma föräldrar, för att någon skulle drunkna, för att… Ja, för allt som en halvnojig förälder brukar oroa sig för. Det visade sig ju att jag oroade mig i onödan såklart. Oftast gör man ju det. Milla hade planerat det mesta själv, med hjälp av Thilde, och de känner ju naturligtvis sina kompisar bättre än vad jag gör. Sara, Ebba och Elsa hjälpte till att styra upp allt, med tips på lekar, dukning och pynt. Det blev ett bra gäng, och fullt ös från första sekund. Bad, hög musik, hamburgare, godis och lek. Inte ens en liten regnskur kunde stoppa flockens framfart, och bland alla barn så sprang tre lyckliga hundar, Astrid, Molly, och Tila. De gjorde succé, och blev söndermatade med både ostbågar och kärlek. Alla verkade ha kul, och Milla var nöjd och glad.
Och hennes välmående går hand i hand med mitt. :)

Puss/
Pappa