Hej Juni, min älskade lilla unge. Det är söndag här, solen skiner, och din mamma sa att det var femton grader varmt ute. Hon åkte precis i väg till Stockholm, utbildning av något slag.
Milla ligger i sitt rum med dubbla ipads och bygger virtuella världar, din storebror var uppe och hämtade en kaffe och försvann ner till sitt rum igen. Du leker med pappershanddukar på golvet bredvid mig. Så ligger det till. Hoppas du har det bra där borta i framtiden.
Puss/
Pappa
Hej min älskling. Det är måndag och jag har lämnat dig igen. Fortfarande Barsebäck. Sjunde veckan i sträck nu. Helgerna bara swischar till och försvinner. Känns som att jag knappt hinner träffa dig. Träffa er. Min älskade familj. Men vi sov ihop två nätter, och hann att leka, bara du och jag, både lördag- och söndag morgon, innan de andra vaknade. Du är härlig nu. Det har hänt massor med ditt språk på bara en vecka, du babblar oavbrutet. Ropar och härmar. Och du förstår nästan allt. Du är en glad prick, skrattar mycket, men du kan även bli riktigt arg om du inte får som du vill. Du är livlig, klättrar och springer, öppnar dörrar, och utforskar. Millas rum är nog favoriten, till hennes förtret. Du älskar att bada, även i badkaret, och har inga problem med skölja ur schampot, eller att få vatten över huvud och ansikte. Snarare tvärt om, du gillar det och leker själv med duschslangen.
Det har varit en skön helg, även om den gick för fort. I lördags var det fantastiskt sensommarväder, med 17 plusgrader och sol, fast vi är i mitten på Oktober. Härligt. Vi har varit ute på baksidan och i uterummet och lekt i bara t-shirt. Jag passade på att klippa häcken. Milla hade Elicia på övernattning i fredags, och i lördags sov Tussi över hos Oliver.
I söndags kom regnet. Din moster Sara fyllde år. Och du fick en blå rutschkana av Kotte.
Puss/
Pappa
Söndagkväll. Du och Oliver sover. Milla ligger och kollar på film. Hon väntar på att Sanna ska komma hem. Din mamma har varit och bockat av en stor punkt på sin bucketlist, att vara med på en förlossning. Det var Lillgrekens Josefin som ville ha henne med. Kul. Och jag fick precis en bild, så jag tror allt gått bra. Det blev en liten människa.
Puss
Pappa
P.s
Nehä. Hon missade visst förlossningen, ungen kom när hon gick ut och ringde.. Antagligen sket sig den punkten på hennes bucketlist då. Hur många öppna förlossningar får man chansen till under en livstid? Inte många..
..
Lite kuriosa ang telefonvanor. Våra räkningar visade att din mamma pratat i telefon i runda slängar 40 tim förra månaden, alltså en hel arbetsvecka. Jag hade pratat i 32 minuter..
d.s
Jag är en nostalgiker. Det kanske är någonting dystert över sådana. Över ”oss”. Någonting tragiskt och patetiskt. Kanske misstas vi för att vara bakåtsträvare, men så är det inte alls i mitt fall. Jag gillar nutiden och ser nyfiket på när den evolverar. Men jag vill känna något, älskar alla sorts känslor, även de mörka. Och de allra starkaste vemodet finner jag i det förflutna. I saknaden. I sorgen. Många jag känner undviker medvetet att tänka på saker som försvunnit, tid som förbrukats, människor de förlorat, för att de inte orkar med att bli ledsna. Jag välkomnar det. Jag vill känna. Annars har allt skett förgäves. Sorg för mig är inte ett tillfälligt tillstånd, det permanent. Jag vill kunna framkalla den när jag känner att jag behöver. Vill kunna gråta.
En doft. En plats. En pryl. Små saker som plötsligt kan väcka det som för länge sedan blev arkiverat och glömt. Just doft kanske är en av de starkaste utlösarna, tillsammans med en viss plats kan det bli en otrolig känsloexplosion. Ett exempel jag minns tydligt är när jag besökte min gamla högstadieskola, lukten från korridorerna, gymnastiksalen, det var som en tidsmaskin, allt kom tillbaka. Tyvärr har jag ju förlorat mycket av mitt luktsinne sedan tre år tillbaka, vissa dofter är de samma, starka parfymer, sköljmedel, doftljus förvrängs oftast till brandrök, andra känner jag inte alls. Det som grämer mig mest är att jag inte längre kan känna lukten av havet. Eller att schampot som påmint mig om mina tonår, Jane Hellen, känns som att stoppa näsan i en majbrasa.
Men även ljud kan vara en stark källa till minnen. Under de här senaste fyra veckorna i Barsebäck så har jag i stort sett jobbat nonstop med hörselskydd, runt 12 timmar per dag. Medan jag arbetat har jag i lurarna lyssnat på allt från ljudböcker till poddar och musik. Älskar det. Man blir så stumt isolerad från omvärlden och hjärnan börjar leta i alla skrymslen och vrår efter saker man inte ens visste fanns. T.ex.: Idag lyssnade jag på ett sommarprat som lagts ut som podcasts, med Måns Herngren från 1986. Jag minns att Nicke hade det inspelat på kassettband året det sändes. Nu när jag hör det igen, 28 år senare, så ser jag för mitt inre var jag lyssnade på det sist. Inte ”var” som i vilken stad, vilket hus, eller ens vilket rum, utan exakt var i Nickes rum i Wernsberg. Jag låg på golvet mellan hans sovrum och allrummet utanför. Jag kände igen varenda ord. Och härom veckan: På Spotify har jag en lista döpt till ”youth” med musik från när jag var ett litet kart och framåt. Det är i vanliga fall bara en vanlig playlist med gamla låtar, men när man minimerar intryck från omvärlden och verkligen bara fylls av musiken, då blir den till en fantastisk källa av minnen, en katalog av små händelser. En av låtarna framkallade ett specifikt spindelmannenäventyr från 1982. Jag såg serierutorna framför mig, teckningarna, kände den mörka stämningen i historien, och såg omslaget när Spindeln stryps av kadavret, ”Av jord är du kommen”. Antagligen har jag läst just den serietidningen när jag lyssnat på den låten, de etsades ihop i mitt undermedvetna, och nu över trettio år senare triggade låten synerna av tidningen. Den mänskliga hjärnan är fantastisk. Det ironiska är att jag nu i skrivande stund glömt vilken låt det var som framkallade minnet.
Puss/
Pappa
Hej min älskling. Det har blivit Oktober här i 2014. Den fjärde bestämt. Det är lördag morgon och bara du och jag är vakna än. Hösten har varit fantastiskt. I går hade vi 19 grader varmt och skinande sol.
Så vad har hänt sen sist. Vi har i dagarna fått en ny regering, efter åtta år med borgligt styre så är det nu Socialdemokraterna i spetsen igen, tillsammans med miljöpartiet. Stefan Löven blev statsminister.
Du är nu ett år och fyra månader om jag räknat rätt, och du är helt underbar. En glad liten tjockis, skrattar massor och älskar att klättra och dansa. Ditt ordförråd är inte mycket att hänga i julgranen. ”Docka” har väl tillkommit sen sist. Du har förvisso namn på alla i din närhet, men de är bra luddiga och omöjliga att skriva ner. Däremot förstår du nu nästan allt vi säger. Säkert mer än vi tror, och man kan be dig om saker som att slänga skräp, eller släppa in Tila. Du har nått längden så att du kan nå dörrhandtag och öppna dörrar, så det gäller att hålla koll nu. Förra helgen när vi varit ensamma så kom Milla hem och undrade om vi bakade pepparkakor. Jag vände mig om och upptäckte att du vridit på spisen och en kökshandduk som låg på plattorna brann med stora lågor. Eftersom jag alltid känner lite brandrök på grund av mitt skadade luktsinne så hade jag inte reagerat. Farligt. Någon har tagit ner brandvarnaren av outgrundlig anledning. Men nu är det ordnat. Din mamma plockade bort ugnsknapparna.
Vi har haft lite jobbigt med din sömn senaste tiden. Eller din mamma och framförallt du har haft det, jag har ju legat ut på jobb i veckorna och inte märkt av det mer än på helgerna. Du börjar gråta fast du sover, som att du blir arg eller ledsen. Vissa perioder var tionde minut. Sanna har provat allt. Sökt hjälp, medicinerat, bytt kost och rutiner, bett till Gud, utan märkbart resultat. Du har även sovit hos din farmor två nätter förra veckan, för att bryta av. Och en av de två..
Oj! Du välte precis ut en hel korg med två kilo knappar i hallen. Haha. Jag blev skiträdd. Men nu är det upplockat. Ursäkta avbrottet. ( Även om det faktiskt var ditt fel;))
Jo, en av de två nätterna du var hos din farmor så sov du bra igen. Och i natt var en fantastisk natt. Du somnade 21:00- 21:30, sov i ett sträck till 05:45, pep lite, somnade om till 07:45. Underbart. Så hoppas dina nattliga trauman lämnat dig så att du slipper vara ledsen mer älskling.
Milla vaknade nu, men upptäckte att klockan bara var halv tio, så hon gick och lade sig igen. Haha. Oliver sover hos Tussi.
Du älskar ditt dagis. Så mycket att du vill dit även på helgerna . Nyss gick du och hämtade dina skor och pekade på dörren, som att det var dags att gå, och du gjorde exakt samma sak förra lördagen. Du verkar populär bland de andra barnen, speciellt ett par flickor i treårsåldern. Ni är så gulliga ihop.
Puss/
Pappa
Mitt Junibarn 