Du snusar här bredvid mig. I din egen säng. Jag ska också försöka sova. Du andas tungt. Förkylningen jag hörde i din andning i förrgår verkar vara borta. Skönt. De här bilderna tog jag på dagis idag. Du satt i sandlådan och bakade kakor och sken upp som en sol när du fick syn på mig.

Jag kom att tänka på att du fyllde ett år och fem månader här om dagen. Det låter otroligt, att du bara funnits så kort tid. Jag var tvungen att räkna, Herregud. Det är ju ingenting. Ändå har du hunnit göra ett massivt avtryck i våra liv. Det känns som att du varit hos oss mycket längre.. ja, så länge jag kan minnas faktiskt. Svårt att erinra sig en tid innan dig.

Puss
Pappa