Nu har du precis rastat Tila. Det är vår hund. Det är en av de roligaste sakerna du vet. Och hon med. Vi tre har tagit en promenad varje kväll senaste veckan. Inte världens snabbaste, men ganska långa, med tanke på hur korta ben du har. Du har redan gått ut med henne fler gånger än vad din storebror gjort på 17 år.

Du brukar även rasta henne inomhus. Tila har börjat se dig som sin lillmatte, och när du ropar på henne så kommer hon springande, sätter sig stilla så att du kan koppla henne, i hopp om att få gå ut, sen låter hon sig snällt ledas omkring i huset. Nio gånger av tio tvingas hon besviken inse att det inte blev någon härlig utomhuspromenad. Men nästa gång kommer hon springande igen, lika glad. Hon lever på hoppet. För plötsligt händer det!

Puss
Pappa