Hey June. Idag kunde du äntligen få leka med dina dagispolare igen. Tror att du hunnit tröttna på mig nu, efter en vecka i karantän.

Igår kväll tog vi en halv resa till akuten. Du hade brutit din arm, men den hade läkt när vi kom till OK-macken i Klinga, så vi vände och åkte hem igen. Din mamma påminde mig om en liknande händelse med din storebror när han var i din ålder. Han tog sig för armen, sa ”ajaj”, och använde den inte när han åt eller lekte, precis som du igår. Den hängde slappt utmed kroppen och gjorde sig påmind med jämna mellanrum i form av smärta. Ja uppenbart var något fel, så vi åkte med ilfart upp till akuten, sparkade upp dörren och förde ett jävla liv på mottagningen för att få gå före alla arga pensionärer med sina triviala åkommor, för ”här kommer en som nyss börjat sitt liv, och inte redan levt färdigt det”. När vi sedan äntligen satt och väntade på röntgen så sprang din bror glatt fram till en stor leksaksbil i väntrummet och lyfte upp den med den ”brutna” armen och började leka som att inget hade hänt.
Well, well, skönt att ni har så bra läkkött.

Puss
Pappa