Temperaturen ligger runt fem plus, snön har nästan försvunnit och asfalten börjar torka upp. Dags att borsta av cyklarna. Jag vet att det fortfarande bara är februari, men det känns som att vintern är slut nu och att våren är här. Du har fått en ny vagn, en sittvagn från Brio. Stora tjejen nu.

Det är lördag här. Milla har sovit hos mormor, igen. Hon åkte dit igår runt middagstid och kom hem först nu. Oliver och Tussi sov här, vaknade precis och äter frukost. Din mamma jobbar heldag och kommer hem sent i kväll. Du sover middag. Vi har lekt hela förmiddagen du och jag. Du har grejat ute, grejat inne, ätit lasagne, smörat in dig med lasagne och bajsat i badkaret. Gullunge.

Allting är så enkelt med dig. Jag funderade på varför, vad det är för skillnad mellan dig och dina syskon när de var små, och jag insåg att det till stor del är huset. Att bara kunna öppna altandörren och gå ut i sin egen trädgård. Ta en kopp kaffe i solen mot husväggen och titta på dig när du leker med den sista snön som inte ännu hunnit smälta bort. Så lugnt och skönt. Det är livskvalitet. Det behövs inget mer.

När Oliver och Milla var små så bodde vi inne i Norrköping, instängda i en lägenhet, vilket innebar mer planering och mer krångel så fort man skulle göra något. Det är bara positivt att bo centralt inne i en stad när man är semivuxen, när det enda intresset är att springa på krogen, inte när man har små barn. Tragiken och ångesten gick som en stöt genom kroppen på mig varje gång jag slog in portkoden till trapphuset. Jag kände starkt att hyreshus var fängelsen, tillfällig människoförvaring, för de som var på väg mot något bättre, eller för de som väntade på slutet. Att vi inte flyttade tidigare än vi gjorde ursäktade vi med att det är ”skönt med närheten till allt”, men närheten till en kräkpåse är bara positiv när man är spyfärdig.

Men det är inget att gräma sig över, vi fick ju tummen ur röven, och rädda vad som räddas kan. Millas har ändå levt halva sitt liv här och har rotat sig ordentligt. Kompisarna kommer och går som de vill, dörrarna står på vid gavel, och ungarna leker i hela grannskapet. Men jag var skeptisk till att flytta, det kan jag inte sticka under stol med, särskilt just hit, till det här samhället. Men med facit i hand så gjorde vi helt rätt. Vi mår alla mycket bättre nu, och det går inte en dag då jag inte tänker på hur jäkla bra vi har det, och hur fint det är i omgivningarna runt oss. Japp, så är det. Nu ska jag väcka dig, älskling.

Puss
Pappa