Nu är det bara en månad och en dag kvar tills även detta kapitel är slut, du fyller två år, och det är dags att stänga boken. Dags att öka om jag ska hinna skriva ner allt jag vill säga dig. Tiden rusar förbi mig. 

I går tog vi en sväng förbi ”Nying” -missionskyrkan där Milla tillbringade sina torsdagseftermiddagar förra året- och deras majbrasa.  Milla träffade sina kompisar, Emilia, Hilde, Joel, Elicia, och några till, som tillsammans gick i fackeltåget och hjälpte till att tända elden. Allt medan ett stilla regn föll och motade tillbaka de folkölsdrickande ungdomarna till sina epatraktorer. Vi njöt ett tag av värmen från brasan, men regnet tilltog och vi gav upp ganska snabbt och begav oss hemåt. 

Det är en härlig tid på inmarsch nu. Det har nästan varit sommarvärme senaste veckan, 17-20 grader, och jag har suttit i t-shirt på baksidan medan du har lekt med Milla och hennes kompisar. Det har varit fullt hus hela veckan. Milla, Kevin, Hilde, Emilia, Joel, Melvin, Thilde, Elicia. De går som barn i huset, de kommer i flock och försvinner i flock, cyklar omkring i samhället och dyker in där det passar. De gillar dig och låter dig vara med, även om Milla muttrar lite och helst vill slippa lillsyrran.  Jag testade att värma upp poolen och pumpen slet hårt för att till slut nå vattentemperaturer på nitton-tjugo grader. Sedan gick det inte mer, det är fortfarande för kallt om nätterna. Men det räckte gott och väl för att ungarna skulle bada. När det sedan blev lite svalare i luften stängde jag av värmepumpen, tänkte låta den vila lite tills det blir riktig sommar, men det hindrade inte barnen. Kevin gav upp sist. Tror att det bara var sexton grader sista doppet. 

Klockan är 23 här. Det har varit en tuff dag, Juni, men lugnet har äntligen lagt sig över vårt hem. Du somnade precis, minst tre timmar försent. Oliver har gått ner till sig för länge sedan, och Milla ligger nedbäddad i sitt rum och tittar på youtubebloggar. Regnet smattrar hårt mot uterummets plasttak här bredvid mig. Lite mysigt. Din mamma trotsar väder och vind för en sista dos nikotin innan denna dag tippar över till nästa. Det är kolsvart där ute. En ensam gatlykta längst bort på Finkvägen gör sitt bästa för att motarbeta natten, men det svaga skenet kvävs av regnet och mörkret. Nu somnar jag snart. Ses i morgon. Älskar dig. 

Puss. Pappa