(Text saxad från 2009,  fyra år innan du fanns)

Har haft den bästa morgonen på väldigt länge. En droppe ren koncentrerad kärlek ploppade rakt ner i mitten av mitt hjärta och tinade den nedfrysta bastarden. En droppe äkta kärlek som nu ligger i sitt rum och tittar på Madicken. Jag hör hennes gurglande skratt därinne då och då. Kan inte låta bli att le. Fan vad jag älskar den underbara lilla skitungen. Jag tror hon är den enda som tycker om mig på riktigt. Kravlöst. Hon är iallafall den enda som sagt att hon älskar mig ännu i år, och den enda jag sagt det till.

Jag vaknade bredvid min lilla sockerkorv i morse. Bara hon och jag. Hon sov fortfarande. Jag låg länge och bara tittade på henne. Njöt av hennes närhet. Denna fantastiska varelse som låg bredvid mig och andades tungt. Jag strök bort det långa blonda håret från hennes söta ansikte för att kunna se henne bättre. Då, precis som att hon kände att jag betraktade henne, slog hon upp sina ögon, mötte min blick och log. Hennes stora blå lyste upp hela sovrummet så att det kändes som att fåglarna började kvittra och knopparna slog ut. Tror våren vaknade just där och då. Jag log tillbaka.

”God morgon älskling. Har du sovit gott?” Hon sa ingenting, bara nickade och gäspade. Sen kröp hon upp i min famn, kramade mig hårt och sa: ”Jag älskar dig Pappa. Du är den bästa pappan i hela jordklotet!” Det flashade snabbt förbi bilder på jorden som en behållare fylld med pappor. Jag kramade henne, pussade henne på pannan och svarade ”Och du är den bästa lilla flickan i hela världen. Älskar dig så mycket, Pruttunge!” ”Hihi prutt…. Mmm, vet du Pappa, jag kommer alltid älska dig, alltid… i hela livet!”