Så då har du fyllt två år. Gratulanterna på plats var många. Så många att jag inte minns dem alla, men här är ett litet utkast (de viktigaste): Jag, Mamma, Milla, Oliver & Tussi, Morfar Stig, Mormor Katarina & Morfar Anders & Moster Emma, Farmor Åsa, Farfar Göran, Moster Sara & kusin Elsa, Anna-Karin & lilla Noa, Fia & lilla Caspian, Lotta & Hampus. Fullt hus.

Tyvärr regnade det och var lite småkyligt, så vi kunde inte vara ute. Inte vi andra alltså. Du var ju ute så klart. Det vädret finns inte som kan stoppa dig från att gå ut och leka. Du kan sitta lugnt i storm och spöregn, prata för dig själv och gräva i sandlådan, medan jag står inne i uterummet och skriker mig hes för att få dig att komma in.  Det ryktas att det inte kommit så mycket nederbörd någon Maj i Sverige som Maj månad 2015, på över 160 år. Sedan 1855 alltså. Så det är ju bra. Att du gillar regn, menar jag.

Vi åt tårta, du lekte med dina presenter, docka, ett lamm, en häst som gnäggar och går, mat till ditt leksakskök, fina kläder, böcker, ett tält, en sparkcykel. Jag vet inte om du fattar varför du fick så mycket grejer, men du var överlycklig. Och en egen studsmatta. En lite mindre med skyddsnät, till skillnad mot Millas stora. Så nu kan du klättra in och ut och studsa själv, utan att man måste springa runt på tomten som en bandymålvakt med hjärtat i halsgropen, livrädd för att du ska fjonga över kanten, i timtal för att du vägrar kliva ner. 

Puss/Pappa