Var var jag? Jo, sommaren. Jag minns den knappt. Jag är dålig sådär. Skriver jag inte ner saker direkt så fastnar de sällan. Däremot händelser från tio- tjugo- trettio år sedan kan vara gnistrande klara, inkluderat miljöer, dofter, och känslor. Det finns säkert en logisk förklaring till det. Det går tillbaka till min lilla tes om att livet är indelat i perioder. Det kan vara arbete, förhållande, skola, flytt, barn, husdjur, sjukdom, dödsfall, intressen, musik, sport, m.m. Vad som helst egentligen, som bryter av, avslutas eller börjar. Man minns alla de olika perioderna, men inte innan man lämnat dem. Svårt att veta vad som kommer att fastna från den man för tillfälligt befinner sig i. Näst intill omöjligt faktiskt. Och ju längre man befunnit sig i samma period desto diffusare ter sig enstaka händelser i den. Som sommaren 2015 tex. Eller min sju år långa period på samma företag, som håller på att avslutas nu. Dagar och månader flyter ihop till samma gråa smet. Förhoppningsvis kommer man -eller får hjälp med det, som jag just nu- till insikt att det är dags att avsluta, och börja på något nytt.  Egentligen handlar det om intryck. Träffar man samma klick människor, bor på samma ställe och går till samma arbete vecka ut och vecka in, så kan man säkert fortfarande ha ett kärleksfullt liv som man stortrivs med, men man lär inte matas med unika intryck och kommer därför inte minnas enstaka detaljer och händelser. Och meningen med livet är att samla så många minnen man bara kan, så att man har något att tänka på när det är dags att luta sig tillbaka. 

Sommaren ja. Jag återkommer med den. Tror jag måste fråga någon, eller leta upp lite bilder för att påminna mig. Det jag vet är att den var en slow starter, vädermässigt, och att den tog sig på slutet. Och att vi förlängde den med en av de bästa resor vi varit på. Althea Beach, Fig Tree Bay, Cypern. 30 grader i luften och 26 i havet. Hotellstranden var långgrund och låg i en liten vik. Milla och Jag snorklade, och du simmade som en fisk med dina armpuffar. I timmar varje dag. Underbart hotellrum, markplan, fem meter från poolen och trettio från stranden. Svårt att förklara, men vi hade det ljuvligt, Juni. Ska lägga ut lite bilder sen så att du förstår. 

Men nu är det höst. Förvisso ganska varmt fortfarande. 11 grader i morse. Säkert ännu mer nu. Ja. 13 ser jag. Jag sitter på gymmet och skriver det här, du är på dagis, Milla i skolan, Oliver i skolan, och mamma smygjobbar lite på sitt framtida nya arbete. Hon är med i en förändringsfas, ett periodskifte. Hon har sagt upp sig från Psykakuten där hon jobbat så länge jag kan minnas, och börjar i den privata sektorn i mitten av december. Dagtid. 

Oliver, Anders och Katarina, och Sara, står även de i startgroparna för nya perioder. Oliver: Körkort och bil. Full frihet. Och Anders och Katarina har köpt hus, och renoverar för fullt. Byter stad dessutom, från Norrköping till Finspång. Sara sa upp sig från sitt arbete på Gotthuset och började plugga. Till sjuksköterska tror jag.  

Det har varit en tuff månad med dagislämningen. Jag sa någongång att vi blivit bortskämda, men även att jag visste att det skulle komma ändras. Det gjorde med råge. Gråt, gråt, gråt. Men så helt plötsligt i slutet av förra veckan var du som vanligt igen. Skitglad, traskade in som om du ägde stället, glömde mig, så att jag fick gå mot bilen med en känsla av att ha blivit dumpad. Vet inte vilket som är att föredra. Jo, att du är glad naturligtvis. Tror att det som fick dig att bli glad igen var att du fick ta med dig en ny nalle och visa för Sebbe, Alvin, och Meja i fredags. Imorse räckte det inte med nallen. Bollen med. Går det i den här takten får jag nog hänga på släpvagnen i slutet av veckan. 

Bilden nedan är från i morse. 

Puss/

Pappa