Hittade ett foto av din mamma och hennes kompis Lollo, som unga tonåringar. Trots att jag inte kände henne då väckte den minnen.

När jag var ung… (Hjälp! Jag är hundra år!) … så fick man betala för selfis i en fotoautomat på stan. Man satte sig i kuren, drog för den smutsiga gardinen, snurrade på plastsitsen så att spegelbildens ögonen hamnade i höjd med markeringarna, la i mynt och väntade.

Vi väntade på allting förr, utan att kunna fördriva dötiden med mobil eller iPad. Vänta, vänta, vänta. Som här, på fotoautomater, men även på bussen, på skolskjutsen, på att hemtelefonen skulle bli ledig, till och med på att tv-programmen skulle börja. Sjukt va? Men den spännande historien tar vi nästa gång.

När rutan i fotoautomaten blixtrat fyra gånger reste man sig och gick ut (eller tre gånger, eftersom man tappat räkningen och redan rest sig när sista bilden togs). Först väntade vi på att bildremsan med tre ansikten och en suddig rygg skulle trilla ner i ett litet fack på utsidan av automaten. Sedan väntade vi på att fläkten skulle blåsa bilderna torra, vilket var procedurens mest kritiska fas, eftersom fotoautomaten stod mitt på stan och risken var överhängande att någon man kände skulle passera och se bilderna. Det sista man ville var att framstå som en sinnessjuk narcissist. Hade man tur så klarade man sig från förnedringen och hade man ännu mer tur blev en av bilderna okej. Annars fick man vänta igen. På veckopengen.

Låter omständigt och knappt värt besväret kanske, så här i efterhand. Men det var det, för idag betyder ett sådant foto allena lika mycket som alla dagens digitala mobilselfies, snappar och instagrambilder tillsammans. Sett i backspegeln är den här lilla pappersbilden signifikativ för en hel ungdom.

Puss/ Pappa

Det är en galen tid, älskade unge. Coronaviruset Covid-19 startade i Wuhan, Kina, och har spridit sig som en löpeld över världen. Dödssiffrorna ökar lavinartat. Alla människor ombeds stanna hemma. I många länder är det förbjudet att vistas ute. Det tjatas om karantän, riskgrupp, sprita händerna, plana ut kurvor och flockimmunitet. Vi får, eller bör, inte besöka våra äldre, för dem kan det var rent livshotande att insjukna. För oss, dig och mig Juni, är det ingen fara. 99,9 procent av de som dött i sviterna av Coronaviruset var över 80 år, med underliggande sjukdomar. Enstaka undantag har förekommit, men så få att det måste sägas vara obefintligt. Dock påverkas hela samhället ändå. Gränserna är stängda. Börsen rasar, världsekonomin blöder. Miljontals permitteras eller varslas. Tusentals företag går i konkurs. Folk drabbas hårt. Se punkterna:

• skolorna är delvis stängda – elever/studenter undervisas digitalt på distans från gymnasiet och uppåt.
• så många som möjligt måste jobba hemifrån.
• online Teams, Skype och Zim-möten används för arbete, skola, AW, körsång, påskmiddagar mm.
• socialt avstånd och isolering är det nya normala.
  -personer över 70 år räknas som riskgrupp och ska hålla sig isolerade.
• tejp på golven i butikerna för att hjälpa till att hålla avstånd.
• begränsat antal personer i butikerna.
• köpcentret har ändrade öppettider och vissa butiker har stängt helt.
• restauranger får coranamenyer och förvandlas till take-away- och/eller drive thru-restauranger. Endast bordsservering är tillåtet.
• sport har ställts in och parkeringen är stängd.
• många permitteras Och många varslas
  -äldreboenden skyddar sina inneboende genom att förbjuda besök.
• Sjukhusen har besöksförbud för alla patienter.
• hela sportsäsongen är inställd. Ingen fotboll, ingen hockey
• konserter, teater, festivaler och andra aktiviteter – inställda.
• uppmärksammanden, födelsedagar, bemärkelser, semestersammankomster – inställda eller ersätta av messenger/facetimemöten
• tidigare inga sammankomster på 500 eller fler och nu max 50 personer
• hamstring av mediciner bla Alvedon och Ipren.
• brist på skyddsutrustning för vår vårdpersonal.
• panikköp av till exempel toalettpapper, pasta och jäst
• en kort stund med tomma hyllor i butikerna.
• stöld av skyddsutrustning och handsprit från sjukhus.
• företag som konverterar produktioner så att bla handsprit och visir kan göras och testas mot viruset utanför sjukhusen.
• regeringarna stänger gränser över hela världen.
• regeringen uppmuntrar oss att stå tillsammans genom att vara åtskilda.

Det låter illa, Juni. Men ärligt talat märker jag ingen större skillnad. Än så länge mår alla bra, men du har facit.

Glad påsk

Puss/ Pappa

Herregud vad fort tiden går. Det har redan gått över ett år sedan jag skrev till dig sist. ”Dålig pappa”, tänker du, men då ska du veta att vi i verkliga livet, utanför den här bloggen, kommunicerar oavbrutet. Förutom när du kollar på din IPad eller Tv, som vi kanske låter dig göra lite för mycket. ”Dålig pappa”, tänker du igen, men hallå! Vänta tills du själv får barn!

Det är mycket som händer nu. Du har börjat läsa, ljudar dig fram till texten. Du har således även börjat skriva. Samma sak där, ljudar. Kan alfabetet, men har fortfarande lite svårt med gemener och blandar ihop Å och Ö. Ditt intresse för både svenska och matematik är makalöst. Du skriver och räknar mest hela tiden, och löser klurigheter i dina pysseltidningar. Du förstår koncepten plus, minus och gånger. Jag blir ständigt förundrad när du efter lite klurande ger mig rätt svar på tal som jag felaktigt trott var för komplicerade. (Se bild nedan)

Du har nästan sjuklig kontroll. Du påminner oss om saker som är inbokade i veckoschemat, saker som jag och mamma är värdelösa på att komma ihåg, som dans, födelsekalas, eller saker som på förskolan, som gympa eller skridskor. När vi springer omkring som yra höns och letar efter kort eller nycklar så kan du, som igår när mamma inte hittade nyckeln till Salong Fideli, säga ”Den ligger i den lilla skålen på bänken i köket”.

Så här såg hallen ut i går kväll (bild nedan) när du förberett inför skogsutflykten på förskolan i dag. Kläder, stövlar, väska med matsäck som du gjort själv. Smörgåsar och två små lådor, en med hallon och en med blåbär, som du naturligtvis har skrivit på.

Jag undrar mycket vad det kommer att bli av dig, älskade unge.

Hej Juni, älskade unge. Du kom precis nyss in till mig här i vardagsrummet med en tjugo år gammal sko och nu rinner mina tårar. Det är den vackraste lilla dojja som någonsin existerat. Inte på grund av märket eller modellen, utan på grund av dess proveniens. När personen som en gång i tiden bar den dök upp, den första vårdagen i april, 1997, vände han upp och ner på hela min värld. Din storebror Oliver, tillika mitt första barn. Jag var tjugofyra år då, din mamma bara nitton.

Naturligtvis älskar jag er barn exakt lika mycket, men när jag fick Milla och senare dig, så hade jag ett hum om vad som väntade. Det hade jag inte första gången. Sannolikt kommer ingenting någonsin i närheten av den kraften igen. Nu när jag håller den slitna röda Niketrainern i storlek 25,5 i min hand attackeras jag åter av känslorna. Den är så liten att jag knappt får ner mina fingrar, ändå rymmer den en hel värld. En värld som inte längre existerar. Därför mina tårar.

De allra flesta människor försöker nog ställa upp för sina nära och kära så gott det går, i mån av ork, tid och lust. Samtidigt struntar de säkerligen i alla andra. Jag tillhör kategorin själv. Att kalla oss goda vore ingenting annat än hyckleri. Förutom oss finns det dock en handfull speciella individer som alltid ställer upp på alla oavsett och helt osjälviskt, och som alltid är positiva och aldrig talar illa om någon. De är de goda människorna. Men de är så sällsynta så får man äran att lära känna någon av dem har man riktig tur.

Jag har haft den turen, Juni. En av mina bästa vänner, tillika din mammas bonuspappa och morfar åt dig och dina syskon.

Han heter Anders och dog idag.

Bara femtiosju år gammal.

Var är rättvisan i det?

Hej Juni. Vädret sommaren 2018 var det mest fantastiska i… Jag tänkte skriva mannaminne, men det räcker inte. Det har inte varit sån här konstant värme så här länge på över 2000 år, kanske aldrig någonsin. Och då är sommaren inte slut på långa vägar. Experterna ser inget slut på värmen. Det har varit mellan 25 och 32 grader sedan början på Maj.

Jag älskar det.

Ditt första getingstick: Check

Hos Johan & Anna. Du grät rejält första halvtimman, men sedan var det lungt. Det svullnade inte märkbart heller, så du är inte överkänslig. Det tackar vi för.

Puss/Pappa

Vintern hölls sig krampaktigt fast som en ketchupkork ända in i April, men sen släppte allting. 25-30 grader varmt hela Maj. Underbart. Nu har vi precis firat midsommar och du och Milla har sommarlov. Mamma har precis påbörjat sina sju (!) veckors semester. Jag jobbar ett par till.

Oliver har skaffat ett boende i Lund hos sin kompis Erika, så han pendlar väl lite kan man väl säga. Han jobbar kvar på vildmarkshotellet än så länge, men meningen är nog att han ska plugga där nere. Vi får se vad som händer.

Du har fyllt fem år också sedan sist. Du fick en stor enhörning som man kan rida på. Sen fick du en ny cykel också eftersom du växt ur den andra, fast det var väl ingen födelsedagspresent utan mer en konsekvens av att du envisas med att expandera. Den nya har inte stödhjul men det var inga problem. Du kunde ju redan cykla av någon märklig anledning.

Själv håller jag på att bygga ett litet hus bakom vårat, en friggebod som Milla ska flytta ut till var väl tanken.

Puss/Pappa

Hej min älskade unge. För cirka fem månader sedan skaffade din storebror Oliver en hundvalp. En busig fransk bulldogtik vid namn Bella, som snabbt blev en naturlig del av familjen. Hon och du har blivit tajta lekkamrater och följs åt överallt. Men precis som med kompisar så blir ni osams emellanåt, bråkar om leksaker och brottas. Ibland blir det nästan allvar och både tårar och blod rinner. Dock går det alltid snabbt över och sedan är ni bästa vänner igen.

Bella gillar att busa med Tila & Texas (inte lika mycket tvärtom), hoppa upp på bord och diskbänkar, bita sönder Millas smink. Dessutom åka Skateboard. Hon har fått en egen av Oliver. Ibland när familjen sover och jag sitter ensam och tittar tv så rullar hon förbi på sin bräda. Hon bara sitter där och följer mig med sin loja blick tills hon har passerat och försvunnit ut i köket. Otäckt.

Puss/Pappa