Ditt hår har tagit fart. Riktig kalufs nu. Kortare lugg och nacke, men tjockt och två långa lockiga polisonger. Och så dansar du hela natten till Specials och Desmond Dekker. Min lilla Skinbyrd.

Puss/
Pappa

Din storebror körde något liknande utryck när han var liten. Pekade på saker och frågade: ”Ä dä?”. Men du har en lite vassare ton, som att du inte alls frågar. Du visar oss: ”Dä!” Och om vi inte tittar åt rätt håll så vrider du våldsamt våra huvud i rätt riktning, pekar och upprepar ”Dä!”

”På den gröna ängen, under det blommande äppelträdets täta lövverk, satt en flicka..”

I förrgår var du på 1-årskontroll på Bvc, med din mamma. Jag stannade hemma och snickrade. Poolen är färdig nu. Jag har bara ett par brädor kvar av trallen runt, sedan ska jag börja på ett litet staket för att stoppa dig. Du har fått smak för att bada och ska i hela tiden. Det är ett evigt passande. Funderar på el-stängsel. Nej, jag skojade bara så klart, Juni. Vi får se vad det blir. Det blir nog ett trästaket. ..med taggtråd. Nej. Utan.

Du hade ökat lite för mycket i vikt. Du är en riktig liten tjockis. 14,1 kilo. Din mammas kompis Anna-Karin vägde också 14 kilo. På sin 12-årsdag. Vet inte vad en ettåring bör väga, men det är säkert minst fyra kilo för mycket. Vällingen är boven. Trodde vi hade dragit ner, senaste månaden har du fått vatten om du vill ha något på natten, och det har gått lika bra, men vi måste lägga ner den totalt även på dagarna. Du behöver ju inte välling, för du älskar ju vanlig mat. Men du vet, ibland är det smidigt.. Jaja. Jag har varit lat. Dålig pappa.

På kontrollen fick du även ett par sprutor i benen och de rackarna gav dig en jobbig febrig natt. Men nu är du frisk och kry igen. Just precis nu sitter du bredvid mig och äter spagetti och köttbullar. Glupskt.

Puss
Pappa

..med lust och fägring stor.

Det är fortfarande någonting magiskt med den psalmen. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har hört den förut, när en skolklass, i sommarkläder, vattenkammade och nytvättade bakom öronen, sjunger ”Den blomstertid nu kommer” för full hals så händer något i mig. Barnet vaknar till liv. Jag blir förväntansfull och lycklig. Fri! Och det spelar ingen roll att jag kanske måste tillbaka till jobbet. Eller att det började regna på Millas avslutning så att vi fick klämma in oss i en trång syrefattig gympasal med en massa svettiga föräldrar. Det skiter jag i. Inget kan ta känslan från mig. Mitt sommarlov börjar där.

Puss
Pappa

Du kramas, pussas, och slänger slängkyssar. Pussas gör du fortfarande med öppen mun, och när du kramas lägger du din varma kind mot oss och säger  ”Mmmm”. Det är en helt fantastisk tid. Finns det någon mer äkta och renare kärlek än en kram från en ett-åring?

Puss/
Pappa

Hej älskling. Det här är första dagen av ditt andra år. Frågan är om det inte kommer att bli det sista året jag skriver ner så här detaljerat som jag gjort hittills. Annars finns risken att jag fabricerar minnen åt dig. Att du blandar ihop det du kommer ihåg med min text och mina bilder. Om det nu spelar någon roll. Mellan noll och två är det ingen fara, men sen.. Jag har själv minnen från Kalmar, från att jag var runt två år gammal och framåt.

Mitt allra allra första egna minne, eller mer ett fragment av ett minne, är riktigt tidigt. Uppskattar det till snäppet tidigare än tvåårsåldern. Två personer på var sin sida om en svart- och vitrandig soffa. En man till vänster, en kvinna till höger. De skriker åt varandra, men jag förstår inte vad de säger, hör inga ord. I minnet är soffan i fokus men personerna suddiga och ute i periferierna. Perspektivet är nedifrån, golvnivå. Om jag nu får gissa så var personerna antagligen min mor och far, och kanske var anledningen till att jag inte förstod att jag var för ung för att kunna prata, eller kanske var grälet på Italienska. Jag vet inte säkert, men minnet är djupt rotat.

Man kan ju lätt få för sig att det är de stora händelserna i livet som man kommer att minnas starkast och kommer att bära med sig för all framtid, men så behöver det nödvändigtvis inte vara. Ibland poppar de mest triviala ting, miljöer, människor eller samtal upp decennier senare. Tillsynes helt kontextlöst. Men någonting måste ju triggat hjärnan att gräva i arkivet, även om det ofta är för komplext för att man ska förstå sambandet. Senaste tiden har jag skrivit ner dem direkt för att inte tappa dem. Här är några exempel som dykt upp medan jag t.ex ställde in vattenspridaren, grävde poolgropen, rostade smörgås, borstade tänderna osv:

1. Robert Sandell:
   Högst sporadisk bekantskap i tonåren, kände knappt varann, fast vi kan ha gått i samma klass i lågstadiet, eller dagis.
2. Min kusin Anna-Sara, på liten gul häst i Italien:
   Vi bodde i ett stenhus jag aldrig besökt innan, eller efter heller för den delen, hos någon jag inte kommer ihåg. Det luktade märkligt i byggnaden. Fränt. Jag kunde knappt andas. Plast och bensin.
3. Manhaftig kvinna i Gamleby:
   Busschaufför. Flyttade till Söderköping. Två söner, den ena byggde bilar i kartong i källaren. Den andra berättade historien om Kunta Kinte för mig.
4. Stora stenen till höger innanför grinden till Överums idrottsplats:
   Vi satt där en gång, jag och några klasskompisar på lågstadiet.
5. Åtvidabergs badhus. Med mammas vän, och mammas väns barn:
   Kommer inte ihåg vare sig namn eller ansikten. Men badhuset är glasklart. Hette någonting med häst i namnet.
6. Ett samtal med tvillingarna Markus och Mattias i deras rum i Västervik, sent 70 eller tidigt 80-tal:
   I mitten bredvid deras sängar hängde en plansch på Noice, och de frågade mig vem jag tyckte var tuffast. Minns att jag tyckte frågan var märklig, men jag pekade på en gubbe. Lärde mig senare att det var Peo Thyrén.

Vad vill jag säga med det här?

..

Vet inte. Hehe. Måste man knyta ihop säcken varje gång? ;)

Puss /
Pappa

.., så var sagan slut.

Jaha Juni, min lilla sockerkorv. Jag hoppas att mina ord gett dig en liten inblick i hur våra liv och ditt första år var här borta i 2013-2014. Du har gått från att födas till världen, lite tidigare än väntat, som ett värnlöst litet knytte, till att bli en underbar flicka med stark vilja och en härlig personlighet. Du har lärt dig tycka och tänka, leka, kommunicera, protestera, dansa, klättra och gå. Talet är dock väldigt begränsat, men några luddiga ord kan du och de använder du frekvent. Men du förstår desto mer och är väldigt aktiv fysiskt. Börjar bli mer och mer lik din storebror Oliver på det sättet. När han var i din ålder alltså. Han har för övrigt bytt blöja på dig nu. En gång. Under protest. Bara kiss. Milla där emot har bytt både kiss- och bajsblöjor, även om hon tycker att det senare är lite äckligt. Båda älskar dig djupt, tar hand om dig och skojar med dig hela tiden. De är en otrolig hjälp för oss, mamma och pappa, i vardagen.

I det stora hela har det varit ett fantastiskt bra år. Inga olyckor, allvarliga sjukdomar eller dödsfall. Inget strul med bilar, arbete eller pengar. Alla är sams. Så när som på min syster, din faster, som fick nån knäpp och bröt med hela vår falang av familjen strax efter att du föddes. Varför vet jag inte riktigt. Men annars är det inga tyngre intriger. Livet leker Juni. Nej nu ska jag fortsätta njuta här, så ses vi borta i din tid sen.

Och du, jag älskar dig! Glöm aldrig det. Tillsammans med två rackare till är du för alltid min största kärlek. Säger jag det för sällan betyder det inte att inte känner likadant mellan gångerna. Och säger jag det för ofta så innebär det inte att det bara är någon slentrianmässig ramsa utan mening. Jag menar det av hela mitt hjärta:

Jag älskar dig, Juni Eleonora Inga-Mai Ek!

Puss/
Pappa

Det är din födelsedag i dag. Din älskade mamma hade gjort fint med ballonger, serpentiner, färgglada muggar och tårta. Ingen kom.

Jag skojade bara. Klart de kom. Det har varit kalas i dagarna två! Anna-Karin, farmor och mormor idag, resten av folket var så ivriga att få fira dig så de kom redan igår. Det bidde tårta. Det bidde paket. Du fick god hjälp av Milla att öppna presenterna, vare sig du ville eller inte. Roliga byggklossar och bollar, och finfina kläder.

Puss
Pappa