Våren backade. Endast ett par grader över nollan och snö i stora delar av landet. Den nyfikna energin som nyss spirade i humör och kropp sögs tillbaka in i sitt vakuum med ett tyst *fump* och försvann.

/Pappa

I går var vi i kyrkan på avslutning med kyrkokören. Milla sjöng en solovers framför flera hundra människor. Så stolt. Det hade jag aldrig vågat i hennes ålder. Ja, inte nu heller för den delen. Efteråt hängde du, vi,  lite med din mormor, och lite med grannarna och Bella ( Ja, det är grannens hundvalp, men jag orkar inte hålla på att förklara vem och vad alla är varje gång jag nämner dem. Läs tidigare inlägg, lata unge.). I lördags hälsade vi på Micke och Jenös Ridgebackvalp, Bosse. Ni var ungefär lika stora sist, men han har växt om dig rejält på ett par veckor.

På lördageftermiddagen tog vi en sväng till IKEA och köpte säkerhetsspärrar till köksluckor och lådor. Du är aningen övermobil just nu, öppnar och inspekterar allt. Du står upp så fort du kan och går obehindrat längs med möbler och väggar, men så fort du måste ut över öppet hav, utan att kunna hålla dig i, så sätter du dig ner och kryper raka spåret till nästa säkra punkt. Favoriten är när vi öppnar diskmaskinen, då får du något dimmigt i blicken, släpper allt du håller på med, och kommer hasande i blixtens hastighet.

Du går fortfarande inte utan att hålla dig i något, men det är nära nu. Du har kapaciteten, men inte modet. Så fort du inser att du står fritt så tar du det säkra före det osäkra och sätter dig ner. Jag lurade dig igår, vi höll varsin ände på en schampoflaska och gick omkring. Så släppte jag plötsligt taget, och backade undan. Du stod där länge, mitt på golvet. Lite frågande, men steady as a rock. Sen insåg du vad som hände och satte dig ner. Fegis.

Puss/
Pappa

Ligger vaken och vrider mig. Igen. Grannens flaggstångslina slår i vinden, du gnyr lite emellanåt i rummet bredvid, annars ingenting, bara tystnaden som väser. Nu har jag tänkt på det förflutna, morgondagen, arbetet, döden, och hela vägen runt. Men så finns även en ny liten vän i mörkret, en naken tjockis, mitt på gräsmattan. Han dansar i regnet och mår ganska bra, har förlikat sig med den han blev och är nöjd med det han har. Jag gillar honom.

God natt/älskar dig
Pappa

Jag tycker mig sett en skillnad på ditt vänstra öga. Hur man nu kan säga att det är det vänstra som skiljer sig och inte det högra när man bara har två stycken att jämföra mellan. Men det vänstra känns ibland mörkare, djupare. Oftast är det som sagt bara en känsla, men på vissa bilder kan man faktist notera det, en matt skugga. Som att det inte längre är ditt öga, att någon utan reflektion eller själ möter min blick, och spelar upp min värsta mardröm djupt därinne i mörkret. Vi tog farhågorna till barnläkaren på BVC för något halvår sedan när jag första gången noterade det. Ja, inte det om att det satt en liten figur i ditt vänstra öga alltså, vi försökte ta det i lite mer kliniska termer. Allt såg helt normalt ut, då. Det lugnade oss. Fram till nu.

Den här gången var det din mamma som reagerade över ett par foton tagna i vårsolen, och även jag tog några foton inne samma dag som fyllde mig med tvivel och rädsla.

Fördelen med att ha en sjuksköterska i hemmet, en skamlös sådan, är att man inom fem minuter kan få fem Sms-diagnoser, från fem olika läkare, en fredagkväll kl 21:30, varav den ena konsulterat live med en specialistläkare på ögon. Alla svarade samma sak, helt oberoende av varandra, ”ni behöver inte vara oroliga”. Jag får väl lita på de lärda, och jag är väldigt tacksam för att de tar sig tid att hjälpa till, .. men de, läkarna och din mamma, skickade sms hit och mms dit om pupiller, storlekar, symmetri och kulörer.

..ingen av dem beskrev och förklarade det jag såg bakom den tunga smutsiga ridån. Det som träffade mig.

Min mardröm. Maktlöshet, och doften av kall fuktig jord.

Det här är sådana tankar man ”inte får prata om”. Så det gör jag inte heller. Jag skriver ner dem i stället, så kan vi välja om vi ska prata om dem eller inte om tjugo år. När vi har facit i handen, Juni. Då kan vi skoja om hur nojig en småbarnspappa kan vara, helt utan anledning. Inte nu. Då.

Sen det här med att du sover med ena benet rakt upp i luften, stelt som en ridstövel…

Puss/
Pappa

Det blev en rolig dag med nya upplevelser och bekantskaper. På förmiddagen tog vi en promenad i vårsolen, du, jag, mamma, Milla, och Tila. Vi gick förbi Ica och köpte lite fika, sen till ett närliggande dagis, vårt tredjeval på din kölista, Vickelby. Du och Milla lekte, du åkte rutschkana och gungade för första gången i dit liv. Du älskade det och skrattade högt.

På eftermiddagen tog vi en sväng till farmor och hälsade på. De var valpvakt åt två busiga lurvbollar, Albert och ..nu har jag glömt vad den andra hette. De är Esters valpar, din mosters Elisas hund. Du har träffat många hundar i ditt ännu relativt korta liv. Många djur överhuvud taget.

Nu ska vi hitta på något att göra utomhus. Våren har kommit och det är tolv grader varmt.

Puss/
Pappa.

Du gillar Texas. Han är en katt, och det är ett av de få orden du kan. En Maine Coon, som föddes nästan samtidigt som din storasyster. Snart  nio år alltså. Det är en stor lugn herre. Jag kan fortfarande fascineras av hur mäktig och vacker han är. Husets självutnämnda kung, och flyttar sig vare sig för små elaka barn eller 55 kilos afrikanska lejonhundar. Men kommer hundarna, oavsett ras och storlek, för nära så smäller det. Dig har han väldigt bra tålamod med faktiskt, fast du sliter bort stora hårtofsar så fort du får chansen.

Puss/
Pappa

Så var det morgon igen. Bara du och jag vakna än. Och du är i toppform. Pratar, leker, och kryper omkring. Mornarna är din tid, du jollrar och plockar nöjt bland dina leksaker. I timmar. Koncentrerad. Du tittar upp ibland för att kontrollera att jag är kvar, sen dyker du ner bland sakerna igen. Härliga unge.

Puss/
Pappa

Nu kom regnet. Alla har intagit horisontalläge, strategiskt utspridda runt om i huset, på soffor, golv, och sängar. Någon snarkar, en annan tittar på tv, en tredje äter isglass och stirrar på gatlyktans förvrängda sken genom regnet som smattrar mot glasrutan. Det blev en lång dag för dig, du hoppade över eftermiddagsluren. Danne Grek och Josefin kom förbi med lilla Neo, fyra månader, och hundarna Leia och Ozzy. Full fart. Då ville du ju inte sova. Men du var glad hela kvällen ändå, tills du slocknade i soffan.

Sov gott/älskar dig
Pappa.