Det är så lätt att ha bebis nu, jämfört hur jag minns de andra gångerna då man hela tiden var orolig för att man skulle göra fel. Så tänker jag inte alls längre. Det gäller det mesta annat med i livet just nu. Que sera sera. Jag har lyssnat färdigt på skitnödiga tyckare. Flerbarnsföräldrar och häst- katt- och hundmänniskor är värst, de vet ALLT om vad som är rätt och fel inom sitt gebit, och mår bara riktigt bra om de får visa sig på styva linan och trycka ner folk. Jag tar gärna emot tips och råd om jag ber om det, men det värsta jag vet är folk som säger åt mig hur jag bör göra, utan att jag frågat. Det enda jag hör då är ”Du gör fel. Du är en dålig människa”.  Nej tack. Jag gör lite som jag känner för, struntar fullkomligt i oönskade råd och rön. Det går så bra så. Bevisligen, eftersom du är perfekt!

Puss/
Pappa

Hej Juni. Du har precis somnat här bredvid mig. Du sover i din egen spjälsäng bredvid vår hela nätterna nu. Ja, du ligger i den hela natten i allafall, men sover kanske är att ta i. Du har börjat använda nappen lite de senaste dagarna, nåt du aldrig gillat förr.

Idag hittade jag en liten text som jag skrev 2007. Jag visste inte ens att den fanns. Om en nattning av Milla när hon var runt 18 månader. Kul. Minnen kom tillbaka. Inget speciellt, men här nedan är den:

Puss/
Pappa

…

Sanna kom ut efter en halvtimma i sovrummet. ” Kan du ta över ett tag?”

Efter kom Milla, min lilla ängel, endast klädd i blöja, gråtande med röda ögon.
Jag lyfte upp henne och hon gjorde motstånd. Förvånande kraftigt sådant för att vara en sån liten människa.
Hon böjde sig som en pilbåge, sparkade, slog, och gallskrek. ”MAMMA, MAMMA!”

Jag bar in henne igen och frågade om hon skulle ligga i sin eller i våran säng. ”NEJ” svarade hon direkt. Jag skrattade, lade henne i våran och jag insåg hur dumt jag ställt frågan. Hon tystnade direkt, tittade på mig som om jag var en idiot och rullade över till sin spjälsäng. Jag lade mig bredvid henne.

”Akta Pappa!” sa hon argt och pekade bortåt, och visade att jag var för nära. Jag flyttade mig en bit och det var tyst ett bra tag innan hon reste på huvudet som för att kontrollera om jag låg rätt. Tydligen passade min placering för hon lade sig ner igen.

Precis när jag trodde att hon somnat så vände hon sig på rygg och sträckte den lilla handen mot mig. ”Kom Pappa”. Jag flyttade mig närmare igen så att jag låg vid hennes sida. Jag strök henne över ryggen och över hennes blonda lockiga hår som var alldeles fuktigt av värmen. Hon luktade fortfarande bäbis fast hon var över 1,5 år. Hon sa en lång mening som jag inte förstod ett ord av och vände sig bort. Jag log för mig själv. ”Vill du att jag ska jag hålla om dig?”, viskade jag. ”Mm” svarade hon. Jag hörde hur hennes andning blev tyngre och snart hade min lilla prinsessa somnat…

God morgon Juni. Fröknarna Sanna och Milla Ek sover än. Klockan är ju bara elva, inte ens eftermiddag. Oliver är hos sin tjej. Men du är vaken. Pigg och glad. Jag kom att tänka på en grej igår. Att du inte kräks längre. Fantastiskt skönt insikt. Den ska jag njuta av hela dagen.

Puss/
Pappa

Torsdag 16/1-2014, ett par decimeter snö, och -7 grader kallt.

Hej Juni

I går satte du dig upp själv från ryggliggande när Milla höll fast dina fötter. Situps. Som en liten GB-gubbe. Flera gånger. Du har haft ett par okej nätter nu, bättre än i början av veckan i alla fall. Sover hyffsat till tre-halv fyra, sen lite sisådär resten av natten. Men du har världens härligaste vakenperiod på morgonen. Jollrande go gullunge. Jag kan inte sluta pussa på dig. Sen blir du trött runt tio igen och sover nån timma. Där är vi nu.

Puss/
Pappa

Det syns fortfarande att ni är systrar, Milla och du, så lika, men nu börjar det bli lite små skillnader. Likadana ögonfransar och ögonbryn. Ögonen har samma form, men dina är ljusare, sen är du rundare över lag. Spännande.

Puss/
Pappa

Din mamma är knäckt. Elaka unge. Nej, skojade bara. Det finns ingen ondska i dig, (..Hm.. fast katten kanske är av en annan uppfattning).  Men vilken grinig mamma du har denna morgon. Fläckvis vaken hela natten, pga dig, och så tandvärk på det. Inte den gulligaste kvinnan i världen som sitter här utanför i snön just nu, skriker ”stödfamilj!” så att rutorna skallrar, och suger i sig röda Prince som om hon drack milkshake.

Jag vill förklara för henne att man inte behöver ligga och våndas en hel natt, stressad för att man inte får sova. Att det inte är nyttigt att ha en negativ inställning hela tiden. Det finns alternativ. Ge upp till exempel. Strunta i att försöka sova, fast det är natt, eller väck din partner och be om hjälp. Vi har ju privilegiet att vara två. Två stycken med gott om tid dessutom. Vi kan sova i skift om det nu skulle behövas.

Men, nu är det morgon, så jag säger inget. Grundbulten till ett lyckligt förhållande är att inte prata med varandra under dagens två första timmar. I alla fall minimera dialogerna till ett minimum. Det är en insikt som du bör ta till dig så fort du kan, Juni. Och försök att inte tänka negativa tankar, de är som amöbor, lägger sig som en dammig hinna runt humöret och bryter ner det. Lättare gjort än sagt såklart, men oftast är det inte fullt så jävligt som man får för sig när man befinner sig där i gränslandet mellan sömn och vaken. Slår man upp sina blå och börjar med att gnälla så kan hela dagen bli förstörd. Men det är svårt att sprudla av glädje när väckarklockan ringer, oavsett om man har små barn eller inte, så det är mitt tips till dig, älskade dotter, är att hålla tyst. Ingen mänsklig kontakt innan lunch, och försök tänk positivt även i tuffa stunder så kommer ditt liv bli fantastiskt.

Oj. Nu kommer hon in. Jag måste springa och gömma mig. Vi hörs senare.

Puss/
Pappa

Skön lördag. Den 11/1-2014. Klockan är 15:00. Sanna och Oliver sover fortfarande. Den förstnämnda är sjuk, och den andre är tonåring. Millas kompis Thilde är här. De har målat konst på väggarna i Millas rum, BFF (best friends forever), sen gick de till Ica och fikade, och nu sitter de och kollar på någon svensk film. Något märkligt vuxet relationsdrama. Millas favoritgenre. Du har precis vaknat efter middagsluren, och sitter nu och leker med grejerna i din kista.

Just det: Du kan stå själv nu, om du håller i något. Typ ett soffbord. Inga längre stunder men ändå. Du står där och plockar lite, innan du tappar balansen och sätter dig ned. Och så kan du vinka om man vinkar till dig.

Kl 17:00

Snön kom. Jag behövde bara skriva om den, eller avsaknaden av den. Och kylan. Minus fyra grader. Milla jublade. Jag skjutsade bort tjejerna till pulkabacken förut, men när de klev ur så klämde Thilde fingret i bildörren. Jag frågade hur det gick, och hon höll upp pekfingret och svarade att hon inte visste än. Då såg vi i realtid hur en tillsynes hel fingertopp sprack och blod pressades ut ur nagelbandet. Förstå smärtan. Stackars lilla Thilde. Det blev ingen pulkaåkning i dag.

Milla har klarat sig bra från liknande skador, men Oliver däremot.. Jag minns minst tre gånger som Han klämt sig rejält under åren. En gång var det en dum kärring som drog locket till frysboxen hårt åt sidan medan Oliver letade glass på andra kanten. Jag tror han var runt åtta år gammal. Andra gången var i dörren till Lindahls bageri, när vi skulle köpa hans födelsedagstårta. Han var runt, fem, sex år kanske. Men den första gången var den otäckaste. Han var uppskattningsvis tre eller fyra år gammal och satt i barnstolen i bilen utanför dagis. Lätt vild kille på den tiden. Jag minns att jag sa åt honom att sitta stilla och akta händerna, och så smällde jag igen bildörren. I samma sekund ser jag som i slowmotion hur han sträcker ut handen. Bam! Dörren stängd. Jag stod utanför och tittade på fyra små korvfingrar. De stack upp i mellan dörrkarmen och biltaket. Shocken. Skräcken. Jag blir kallsvett nu när jag återkallar minnet. Det var världens längsta sekund innan jag hann att öppna och lösgöra den lilla handen. Som tur var så hade vi en gammal Saab 900 vid tillfället, och den var sned, vind, och inte tät någonstans. Fingrarna var helt oskadda, och smärtan försvann redan på vägen hem.

Puss/
Pappa

Vi softar in det nya året, du och jag. Världen har startat igen efter jul och nyår, men vi har inte riktigt hängt med. Ingen brådska. Ingen stress. Jag slänger in ett par vedträn till i kaminen.Tar en kaffe. Kollar mailen. Du sitter och pillar med dina leksaker i din skattkista. Sorterar, utforskar, pratar och sjunger. Då och då lutar du dig bakåt, tittar på tvn, och slappar lite. Vi har det ganska bra nu Juni.

Puss/
Pappa

Älskar dig pruttunge

Vet du vad Juni, din allra första vinter blev den mildaste i mannaminne. Den här mannens minne i allafall. Endast en vecka med kyla och snö än, det var den andra veckan i december. Nu är det den 8 januari, och åtta grader varmt. Fantastiskt skönt på många sätt. Krångelfaktorn är relativt låg, ingen höjdare att behöva köra barnvagn i snöslask, eller klä ut ungarna till små Michelingubbar varje gång man ska utanför dörren. (Läs:dig). Och Oliver är nöjd, han åker skateboard ute fortfarande. Men det är lite synd om Milla, hon saknar snön. Skolan började i dag, lovet är slut, och det blev nog inte jullovet i hennes drömmar direkt. Så för hennes skull hoppas jag på lite snö till. En vecka bara. Sportlovet. Sen tar vi vår.

Puss
Pappa