Paradisfiske. Det har jag ägnat morgonen till, som så många innan. Det funkar så här: Gud kastar åt mig en tunn skiva av paradiset, och så fort jag känner doften av den så sliter han den ifrån mig. Fram och tillbaka. I timmar.

Milla har, efter att ha blivit en bäbis igen sedan du föddes och sovit i mammas säng, nu äntligen sovit tre hela nätter i sitt eget rum, och du, som nu tagit hennes plats istället för vaggan, har sovit hyfsat i två nätter i rad.

Igår så sjöng du hela dagen. Ljudligt. Långa flöden, monotona höga toner som aldrig tycktes sluta, men som ändrade karaktär i takt med ditt humör och dina önskemål.

Mycket har hänt sedan sist, men här är ett axplock: Julmarknad hos Susanne, dina kusiners farmor. Hängt på gymmet med farsan och morsan. Lekt med hundvalparna hos Micke och Jenny. Missat farfar Görans födelsedag, 71, i fredags. Vänt dig om själv på skötbordet från ryggläge till mage, och nästan på filten på golvet med. Kvällspromenader med mig och Milla i regnet.

På tal om kvällspromenader. Det är härligt att få prata ostört med Milla, utan störande element så som tv, telefoner, ipadar, kompisar, mammor, hundar, och brorsor. Vi gick där i mörkret och pratade om allt, och samtalsämnet gled in på när Milla för första gången fick veta att du skulle komma. Hon mindes det väl. Sanna hade visat henne ultraljudsbilden och sagt ”gissa vad jag har i magen”, och Milla hade först blivit livrädd. Hon trodde några sekunder att mamma hade cancer och skulle dö. Men efter att hon fått bilden förklarad blev hon överlycklig. Hennes högsta önskan var på väg att bli uppfylld, att äntligen få bli storasyster. Fast lite bitter att er storebror fått reda på det en halvtimma innan henne.

Puss/
Pappa

(Bilden: på gymmet)

”That would be me!”

Att se dig, lukta på dig, det är helt fantastiskt. Men ännu mera magiskt är att stänga ögonen och bara lyssna. Att lägga örat mot dig och låta sig trollbindas av dina varma andetag. Dina suckar, dina gäspningar. Höra ditt lilla hjärta jobba, hur du smaskar på din egen hand, och förundras över de långa harranger som plötsligt gurglar ur dig som att du förklarar något viktigt för mig. Att vara så nära att man själv slutar existera och blir en del av dig. En hel serenad av fantastiska ljud, totalt ohörbara för alla andra, men som fyller hela min resonanslåda så att ingenting från världen utanför får plats. Du är min tillflyktsort, min egen utopi.

Puss/
Pappa

God morgon älskling. Din nutida du har knappt sovit i natt. Men du är lika glad och pigg för det. Springer omkring i din gåstol här och utforskar huset. Jag hör ditt jollrande borta från köket. Nu får man börja tänka sig för, för du hugger tag i allt du ser, blixtsnabbt. För några dagar sen fick jag ett Wake up call när du välte ner en kopp kaffe i mitt knä. Inte varmt som tur var. Men det kunde ha varit. Och det kunde kommit på dig. Usch. Hemska tanke.

Vi fick låna en kamera av din farmor och farfar igår, se första provbilden nedan. Farmor är hon som aldrig syns på bild. Lite som en vampyr, ur den aspekten, inga paralleller i övrigt dock. Jag ska försöka ta lite bättre bilder från och med nu. Har tidigare bara fotat med telefonen, och den är inte vad den borde vara. Tänkte att det kunde vara lite trevligt för dig att se hur du verkligen såg ut, så du inte går omkring och tror att du var suddig hela första året.

För övrigt fick jag fler bannor igår. Jag ska snart ge ut ”Mina fel och brister”, en bokserie i arton band. Jag har alltid levt under övertygelsen att man kan torktumla alla kläder, vad skulle kunna hända liksom? Ähum..

Puss/
Pappa

Hej Juni, min älskade dotter. Det är tuffa tider här. Ute alltså. Men vi håller oss inne i värmen, du och jag, och håller om varandra. Det vackra och trevliga med hösten, alla kulörer och dofter, det sköna vemodet efter sommaren, allt är borta nu. Kvar är bara regn och blåst. Rå fuktig luft. Kvar är bara grå. Man får bita sig i armen för att stå ut i mörkret under kupolen, för att påminna sig om att detta bara är tillfälligt.

I år planerar jag att utnyttja vintern. Första gången på flera år som jag ser fram emot lite snö. Antagligen för att jag slipper arbeta ute. Jag tänker Slalom, snowboard kanske, skridskor. Jag ser dig i en varm overall, uppbullad i en pulka.

Medan jag sitter och skriver det här så springer du runt mig i din gåstol. Fram and Tobacco. Du har fått världens sprutt. Jag ska åka till verkstaden med bilen för att koppla in en av/på-switch till airbagen, så att du kan sitta säkert i framsätet. Men jag drar ut på det så länge det går för att din mamma ska få sova lite. Du har varit hård mot henne i natt.

Puss/
Pappa

God dag Juni. Lite update: Du har besökt BVC igen. Tagit ett par otäcka sprutor i låren. Inget roligt. Och nu har du två hårda knölar, en i varje ben. Du hade inte gått upp i vikt lika rasande som sist, men du följer kurvan som man säger. ”H*n följer sin kurva”, måste vara den mest utnötta frasen i spädbarnsföräldravärlden. Finns det någon som inte följt sin kurva, följt någon annans, eller vars viktdiagram sett ut som ett EKG? Hur som, du vägde 8,5 kg nu tror jag.

Micke Greks Jenny, har fått en ny kull rhodesian ridgebackvalpar, första gången med Buffy, Spikes halvsyster. Har jag berättat om Spike för dig? Osäker. Men det var vår andra hund. Omplacerad nu. Men i allafall, vi var valpvakt hos familjen grek i tisdags och onsdags. De har nu två stora tikar, nio valpar, två illrar, en katt, två majsormar, två kaniner, en kungspyton, och tre råttor. Deras Rune kom förbi med sitt barnbarn Molly. Jennys systerdotter. Hon är bara en vecka äldre än dig, och det var kul att se hur nära ni befann er i uttvecklingen. Nästan identiskt.

I förrgår fick vi besök av prästen för att planera ditt och Millas dop nästa månad. Jag flydde. Hade en jättebra undanflykt. Eller ursäkt menar jag. Skulle fixa piratkläder till Milla inför skoldiskot på kvällen. Hon hade Kiera Knightley från Pirates of the caribbean som förebild. Men Sanna fick en trevlig eftermiddag med prällan.

Här är lite bilder från dagarna som gått. Du med Molly, valpar, präst och på gymmet med farbror Ala.

Puss/
Pappa