Alla saker du bara måste ha, kostar exakt tusen kronor styck. Japp. Och det är inte en grej, det är många. Den totala summan kommer naturligtvis att ha dragits av från din veckopeng när du läser detta. Eller från din mammas. För det är hon som påstår att du måste ha en bärsele, du måste ha en specialbadbalja, och absolut en vagga, och minst två babysitter. Och sen måste man ju ha en stor barnsäng med, så man kan stapla allt det andra i. För du sover ju ändå i vår säng, badar i vårt badkar, och ligger i en vagn under promenaderna.

Jag har gjort några tafatta försök att protestera, men som motargument till mina suckar så får jag bilder skickade till mig, med subtila näsknäppningar.

Vad hon skriver: ”Titta vad söt”

Vad hon menar: ”Titta! Du hade fel, fel, fel!”.

Och visst, jag får ge henne det, den används. Minst en gång var fjärde skottår.

Puss/
Pappa

Dina syskon är helt fantastiska. De kan gnälla om mycket, men jag har inte hört ett enda litet ord om att det skulle vara jobbigt med en ny lillasyster. Och de tar hand om dig precis lika självklart som din mamma och pappa. Milla bara älskar att vara med dig, har dig i sitt knä så fort hon får chansen, gullar, matar och byter blöjor. Och du är mycket med din bror med, bara han och du. Ni har umgåtts ensamma på morgnarna sista tiden, innan han stuckit iväg till pendeln, när Milla och jag åkt till skola och jobb, och din mamma fortfarande sover. När man har sådan hjälp är det inte svårt att ha bebisar. Vilka underbara barn jag har. Får nypa mig i armen.

Puss/
Pappa

Jag håller på att tapetsera i vardagsrummet, så trött på vitt, och du bevakar storögd händelseförloppet. Den nya kommer matcha din babysitter perfekt. Glada färger. Behöver det verkligen nu, för att klara av en lång mörk vinter. Det är då som det stora vemodet rullar in. Haha. Det bästa med att skriva till någon tjugo år framåt i tiden, är att man i stort sett kan använda vilka referenser som helst. Du kommer ändå inte förknippa dem med originalet, utan bara tänka att ”Gud, vad poetisk (eller patetisk) han var förr”.

I´ll be back
Pappa.

Du skrattar nu, när man busar med dig. Ett härlig gurglande skratt. Du kan sitta själv med stöd, och gillar även att stå, om man håller i dig. Benmusklerna klarar det, och viljan finns, men balansen är det värre med. Annat som hänt sista tiden är att du hela tiden stoppar grejer i munnen, och drar upp din tröja. Lite kul ändå för din mamma, att du ärvt något från henne.

Sitta alltså.

Med stöd.

Puss/
Pappa