I dag var vi på sjukan och kollade upp ditt öga igen. Det vänstra, som vi i ett svagt ögonblick misstänkte vara en portal till helvetet. Trots att barnläkaren på BVC inte såg något onormalt fick vi en remiss upp till ögonmottagningen. För att vara på den säkra sidan. Du var helt fantastisk. Droppar som vidgade pupillerna, lampor i ögonen, och nån maskin som såg väldigt obehaglig ut som petade med en liten pinne på hornhinnan och mätte trycket på ögat. Men du sa inte ett knyst. Inte ett pip. Rörde inte ens huvudet. Helt otroligt. Det sa även läkaren minst tio gånger under undersökningen.

Alla testresultat var bra. Visade inga abnormaliteter. Alla spöken fördrevs ur våra vansinniga föräldrahjärnor. För denna gång.

Puss/
Pappa

Dagen ligger utrullad framför oss. Slätt och prydligt. Ett vitt A4, redo att fyllas. Endast fantasin sätter gränser. I kväll får vi svaret. Blir det ännu en ihopknycklad kladd i den överfulla papperskorgen, eller ett av de få inramade mästerverken på väggen i vår livskorridor. Den blir vad vi gör den till. Greppa dina kritor, Juni

Hinner inte med att dokumentera allt i realtid, men I förrgår var du på BVC igen. Vi kom en halvtimma tidigt så du fick träffa lite andra barn på öppna förskolan. Några var i din storlek, flera snäppet mindre, men de kröp, klättrade och ställde sig upp och plockade fram leksaker ur lådor, spelade schack, diskuterade aktieportföljer. Du låg som en padda. Men det visade sig att deras litenhet till trots så var de runt åtta, nio, månader gamla. Inne hos läkaren var allt bra. Du vägde ca 9,5 kilo och var 64 lång. Den här gången låg du inte, utan satt du som en liten Buddha i vågskålen.

Annars är dina favoritsysselsättningar att bada, gunga, eller springa runt i gåstolen. Du tar dig vart du vill nu, med total kontroll. Välter saker eller jagar katten och hundarna. Ja, vi är hundvakt den här veckan, så förutom Tila så har vi lilla chihuahuan Chaplin, 12 veckor gammal. Ni har blivit bra kompisar, han gillar och gillas av alla arter i huset, och efter bara några timmar kändes han som en i familjen. Det är en söt, busig, orädd liten krake. Dock något konfys eftersom jag omedvetet kallat honom Sebastian hela veckan.

Puss
Pappa

Hej Juni.

Förlåt för texten ”Norra”. Jag fick en känsla bara, som jag kände att jag behövde skriva ur mig. Det ligger naturligtvis ingen sanning i det alls. Det kanske är min underliggande skräck att separeras från er som gör sig påmind. Min mardröm. Det finns ingenting i denna värld, eller någon annan heller för den delen, som skulle kunna få mig att lämna er. Ni ÄR min värld. Ta bort er och livet är inte längre värt att kallas liv.

Lite update angående dig: Du har nu passerat fyra månader med fem dagar. I går satt du utan stöd. Inte jättelänge, men tillräckligt för att se att det inte bara var magvalkarna som höll dig upprätt. Du satt med ett leende och lekte med dina fötter. Men det är knappast tryggt, helt plötsligt kan du kasta dig våldsamt bakåt, eller tippa framåt i slowmotion och ligga som ett kryss med huvudet mellan fötterna.

Du har provat mat. Någon vecka sedan. Anledningen till att jag inte skrivit det innan är att vi, Milla och Jag, blev berövade från den första magiska stunden, då din Mamma och bror tog den upplevelsen från oss. Motivation: ”Det blir ju flera tillfällen”. Märkligt. Jag som trodde att det bara fanns en första gång. Jag är inte helt säker, men jag tror att det blev plommonpuré. Nu försöker vi låta dig smaka av allt som går att dricka eller mosa, banan, potatis, frukter, mejeriprodukter. Du äter inte så mycket av det, bara provar, man ser att sugreflexen tar över fortfarande. Men du verkar gilla smakerna, för det mesta.

Du har fått en gåstol, den gillar du. Du sitter där som en tjock liten discjockey, pratar, drar i reglarna och scratchar. Går gör du väl inte direkt, det vore väl att överdriva. Du har som längst tagit dig bakåt tjugo centimeter. Du fick väl feeling och sprätte till lite. Du har även fått ett babygym i trä. jättefint. Man märker att du uppskattar det mer och mer. För en vecka sedan började du gny så fort man lade ner dig i vaket tillstånd. Nu kan du roa dig själv på ett helt annat sätt än förr.

Hur ser annars våra dagar ut? Jo. Sanna har börjat jobba varannan helg. Det är bra för ekonomin, men jag tror att det är den sociala biten som betyder mest för henne. Jag är i Oxelösund nu för tiden. Milla börjar skolan kl 08:20 varje dag, och slutar 13:40. Parkskolan. Oftast hämtar Sanna henne, och ibland cyklar hon själv. Hon har fått en mobiltelefon så att vi får tag i henne. Tycka vad man vill om mobiltelefoner till lågstadiebarn, men det är en jäkla trygghet. Hon har oftast med sig minst en kompis hem, ibland upp till tre stycken. Det brukar vara Thilde, Elicia, Emilia, Tuva, Amanda, ett gäng grabbar, eller grannarna, Anton och Ebba. Idag ska Thilde med. De rör sig fritt i området, cyklar oftast. Annars: Studsmatta. ICA. Klätterträd. Ipad. Bakning. Simhall. Killar. Snickra. Bakeriet. Pyssla. Teckna. Monster high. Gula dagiset. Fotbollsträning. Hem till Midgård.
Oliver trivs fortfarande i gymnasiet. Han verkar må bättre än någonsin. Det glädjer mig. Annars: Pendeltåg. X-box. Fakta. Konserter. Streetart. Vänster. Energidryck. Världspolitik. Slitna skor. Böcker. Musik. Skatepark.

Du var på BVC nyss, Sanna ringde medan jag höll på att skriva detta inlägg. Ni var lite tidiga dit, men öppna förskolan var.. öppen(!), så ni passade på att umgås med lite andra barn. Du hade gått upp ca 1.1 kg på en månad, och väger nu 7935 gosiga kilon. Det var väl allt just nu.

Puss/
Pappa

Juni, du har så gosiga tjockisveck och nypvänliga kinder, att man bara vill äta upp dig! Du har blivit en saftig liten tösabit. Så pass att din mamma, i ett svagt ögonblick, ringde till BVC och frågade om det fanns nån risk att man kunde övergöda dig. Haha. Det kunde man inte. Jag tror ändå inte att du slår din pappa som bäbis. Inte din storebror heller för den delen. Vi var stinna. Men det är inte försent att ta hem titeln än.

Puss/
Pappa

Lördag, 7 september 2013. Klockan är snart fyra på eftermiddagen och du har sovit i din vagn snart två timmar nu. Medan vi andra har ätit våfflor, Millas recept. Dörrarna står på vid gavel. Ca 25 grader varmt, blå himmel. Och så har det varit hela veckan. Det här är sommaren som vägrade dö. Sanna är inte hemma än, hon har börjat jobba lite smått. Varannan helg, ett tag framöver.

I måndags var vi på Bvc igen. Du väger nu över 6,7 kilo. En stadig liten krabat. Du såg knappt ut att få plats i vågen längre. Jag minns hur pyttig du såg ut när du låg där första gången, för tre månader sedan. Jag reagerade över skillnaden. Vi tog även upp problemet med ditt geggiga öga, då ögondropparna vi fått inte verkade hjälpa. Men fick rådet att fortsätta ett tag till, fast det inte skett någon förändring, ingen bättring på fyra dagar. Men det visade sig vara ett bra tips för nu är det helt bra igen. Som trolleri.

Puss
/Pappa

Du är nu 40 dagar gammal, och väger 4300g. Vi tog ett bad nyss, du och jag. Inte ett ljud. Inte ett pip. Bara storögd nyfikenhet och lugn.

Efteråt, när du låg i handduken hos din mamma så log du. Flera gånger dessutom. En dag som startar med ett pärlband av leenden kan inte bli annat än härlig. Visst har du lett förrut, men mer kärleksförblindade föräldrars tveksamma önsketankar blandat med muskelryckningar. Den här gången var det på riktigt. Av glädje. Och det smittar.

Puss/
Pappa

I dag, den förste Juli 2013, vägde du 3740 g. Du har gått upp i vikt jättebra. Och eftersom du nu enligt beräkningarna bara skulle ha varit en dag gammal så säger bvc att man inte kan förvänta sig mer av dig än av en nykläckt bäbis. How ever, hon sa även att du är långt mer utvecklad, som fäster blicken, är medveten, lyfter och vänder huvudet m.m. Jag blir mer och mer övertygad om att de har räknat fel från början. Även om du inte är så stor.

Puss/
Pappa

Jag har inte hört av mig till dig på länge, älskling. Det betyder inte att jag glömt bort dig, det får du inte tro. Jag hade möte i Trollhättan i går, kom hem sent. Sen umgicks jag med nutidens du på kvällen. Så jag hann inte skriva.

Det som har hänt de här sista dagarna är att Milla varit med farmor på Astrid Lindgrens värld, du var på BVC, och Oliver har jobbat på restaurang Knäppingen med faster Elisa. Sen i går eftermiddag bakade Milla lussekatter(!).

Bvc. Du väger nu 3435kg. Följer viktökningen bra. Lägger man dig på mage lyfter du huvudet. Inte jättestadigt. Men ändå.

Jag står nu i skrivande stund och tittar på bandet Eldkvarn, som spelar på scen framför mig. Det här är det första året Bråvallafestivalen äger rum i Norrköping, på det gamla nedlagda flygfältet F13. Finns den fortfarande kvar? Tänkte se Rammstein i kväll, och Green Day i morgon.

Puss /
Pappa