Hej Älskling. Det är söndag den 24 April, tre dagar innan din brors 19-årsdag, och bara en månad innan han tar studenten. Din mamma är på kurs i Stockholm. Botox. Du, Milla och eran kusin Ebba står här bakom mig i köket och bakar (lagar, skapar, tillverkar?) maränger.
Du är nu två år, tio månader och tjugotvå dagar gammal. Snart tre alltså. Du känns äldre. Inte mognare kanske, men som att du funnits betydligt längre.
Du blir mer och mer lik din storebror när han var i din ålder. Busig och överaktiv. Kan väl berätta om ett par prekära situationer vi hamnat i de senaste månaderna.
Alla kassor i ICA-butiker har en lucka på framsidan – ca. 50×70 cm – i kundens knähöjd. Den är av plåt och betydande vikt, och hänger med en mystisk låsanordning i överkant, vilket gör den väldigt besvärlig att montera dit igen när den väl lossnat. Det är inte många som vet, eftersom den avlägsnas högst sällan. Inte ens kassörskorna vet. Gissningsvis öppnas den var fjärde skottår, och då av auktoriserad personal när butiken är stängd. Om man inte går och handlar med dig förstås, vilket vi brukar göra då, eftersom att vi är dina föräldrar, för då öppnas den med dunder och brak mitt i eftermiddagsrusningen så att de ringlande köerna skrikande tar skydd bakom frysboxar och chipshyllor. Man blir lätt rödflammig på halsen. Har hänt mig två gånger, och din mamma en.
När vi ändå har ICA och din mamma på tal så hände en annan intressant sak härom veckan. Ni vet de där skyltarna med varningar, typ ”larmad dörr”, det är ju lätt att tro att de bara finns där för att skrämmas. Lite som ”varning för hunden”, även om enda risken att råka illa ut är om den slickar ihjäl dig. Men på ICA är larmskyltarna inte dummies, Juni. Du drog igång en öronbedövande signal som lamslog i hela butiken. Tydligen är det inte världens enklaste procedur för att stänga av larmet heller.
Vi fortsätter väl på samma tema, och det här är nog lite av min personliga favorit. Milla kan vara av en annan uppfattning. Vi var och badade, du, jag, och Milla, på Finspångs badhus. Tvärtemot vad resten av svenska folket säger, Juni, så är inte Finspångsbor dumma i huvudet. De har nämligen placerat en O’Learysrestaurang i samma byggnad som äventyrsbadet (eller om det är tvärtom, lika genialt ändå). Så efter vårt lilla bad tog vi en bit mat.
I väntan på vår beställning blev du kissnödig, och eftersom Milla är den bästa storasystern i världen så följde hon med dig till toaletten. Väl inne där så kände hon att hon själv… ja, hon behövde skapa lite utrymme för det kommande käket, så att säga. Hon lät naturligtvis dig sköta dina behov först, för så gör världens bästa storasystrar. Men sen när det blev hennes tur, när hon satt där på holken med brallorna neddragna och du väntade på att hon skulle bli klar, då passade du i brist på annat att provtrycka på alla knappar. Du började med lysknappen. Men då slocknade lyset, det blev kolmörkt, och det gillade varken du eller Milla, så du tände igen. Istället testade du den andra knappen, den med en liten rullstol på. Då hände det grejer. En stark sirén ljöd över hela O’Learysrestaurangen, och en röd lampa på utsidan över dörren började blinka hysteriskt. (Det var här ungefär som jag såg från mitt bord ute i lokalen hur barpersonalen släppte vad de höll i och skyndade till undsättning ut mot kapprummet och toaletterna).
Milla som fortfarande satt på toa fick panik och bönade och bad att du skulle trycka på den tredje knappen, den med texten ”återställning”. Men då tröttnade du på knappar och röda lampor, låste upp, gick ut och lämnade dörren på vid gavel.
Puss/pappa
Mitt Junibarn 