Jag skulle vilja att det här blev ett tidsdokument, inte bara en renodlad dagbok. Men det är svårt att tänka sig vad som vore intressant att veta om tiden man lever i just nu, för någon som läser om den i framtiden. Jag funderar på vad jag själv skulle vilja veta om året jag föddes. Svaret är enkelt, men desto svårare att transformera till något användbart: Allt! Miljöer jag rörde mig i, personer i min närhet, språk, seder, teknologi, mode, fordon. Statsskick. Infrastruktur.

Jag försöker läsa av dina lugna nyfikna ögon. Försöker förstå. Vad vill du veta älskling? Jag ska göra mitt bästa för att ge dig svar på eventuella frågor. Tänkte börja med piggelin, eftersom du levt på det dina 8 månader i mammas mage. När jag föddes, 1972, då kostade en piggelin bara femtio öre… När du föddes, sju kronor. Vad kostar den nu, när du läser det här?

Puss/
Pappa

1972 vs 2013

Bara att luta sig tillbaka. Ingenting bokat idag. Skönt. Som att semestern har smygpremiär. Ingen träning, inga av Millas kompisar här, och Oliver är i Lund hos Filippa. Vi ligger i soffan och softar framför barnkanalen. Milla och jag har varit och köpt ett insektsnät till din vagn. Skulle behöva ett själv om nätterna. Verkar vara fluginvasion i år.

Puss/
Pappa

Skillnaden mellan att få barn nummer ett, i mitt fall Oliver, och få barn nummer tre, som är lilla du. Ja, det är viss skillnad, älskling. Låt mig försöka förklara.

När man får sitt första barn är det som att få en fet örfil, mitt i ett steg, så att man, snurrig och yr, byter riktning och börjar gå åt ett helt annat håll. Smack! Ingenting blir som det var innan. Och en kärlek större än allt annat slåss med tankar om att misslyckas. Livrädd och lycklig på samma gång. Två smaker som egentligen inte alls passar ihop, sött och salt, som en hallonskalle. Det första barnet avlivar den odödliga pojken och skapar en euforisk, men skitskraj, pappa. Man ömsar skinn, eller förpuppas kanske.

Barn nummer tre. Lyckan. Den finns där. Men även ett lugn, och nästan ingen rädsla eller nervositet. Och utöver det, ingen markant scenförändring från livet innan. Man har ställt alla frågor, och fått svaren. Lärt sig av misstagen. Man är mer beredd på vad som komma skall, vilket gör att man kan tillåta sig att luta sig tillbaka och koppla av. Njuta över privilegiet att kunna skapa liv.

Det är en liten del av skillnaden. Det som däremot är det samma för alla barn oavsett turordning är kärleken till dem. Det är något som man tänker sig vore omöjligt när man har fått den första och känt kraften, är att man skulle kunna känna lika mycket för någon igen. Men det gör man. Sitt andra barn. Och sitt tredje. Exakt lika mycket.

Men fjärde…nä, det skulle vara omöjligt att kunna älska någon lika mycket som jag älskar er! ;)

Puss/
Pappa

Hej Juni. Härlig sommardag. Du har hunnit bli hela 16 dagar. Du håller nu emellanåt upp ditt huvud. Fäster blicken i korta stunder, och ler mot oss. Vi vill gärna tro så alla fall. Hehe. Men det kanske är muskelsammandragningar. Men vi tror vad vi vill, för det gör oss lyckliga.

I vilket fall, du har gått från att vara en lelös, instinktsdriven liten kropp, till att bli en egen liten människa. En individ med egen vilja. Och fast tiden rusar iväg så är det redan svårt att tänka sig livet innan dig. Att minnas det. Som att du alltid funnits hos oss. Med oss.

Puss/
Pappa

Det här är din bror anno 2013. Han är 16 år nu. Vi kör åtta års spann mellan er syskon. Det gör tydligen orangutanger med. Vilket förklarar vår familjs förmåga att skala bananer med fötterna. Han gillar att ha dig hos sig. Gärna på bröstet. Han brukar passa dig när vi handlar, skjutsar, tvättar, klipper gräs m.m. Det gör mig glad att han känner sån kärlek till sina små systrar. Även om han ryker ihop med Milla ibland.

Antar att du känner din bror, men den här årgången av Oliver är en lugn intelligent kille som precis gått ut nian. Laid back. Snäll, tacksam och artig. Gillar de mesta typer av människor. Tonårslat, tar gärna genvägar. Mycket energi till roliga saker, ingen till något annat. Kramig. Trygg i sig själv. Skejtar, målar graffiti. Gillar att laga mat. Kan allt om musik, fotboll, och geografi. Gillar politik och att debattera/argumentera, lite djävulens advokat, hellre än gång för mycket, än en gång för lite. Jobbar extra som diskare/diskplock. Sparpengarna går åt till kläder, konserter. Och såklart tågbiljetter till Lund, där han har sin tjej.

Jag älskar den pöjken! Så stolt över honom. Hoppas att ni fortfarande har bra kontakt.

Puss/
Pappa

Idag har du varit på Jönsbergska fotbollscupen och hejat på Milla och hennes lag. På Smedby IP. Tusentals människor, ungar, publik, hamburgare, kaffe, glass och sol. Nåt litet moln, men överlag en fantastisk dag för fotboll. Du åkte precis hem med din mamma, men Milla har en match kvar kl. 15.00.

Att äta sig med medvetslös. Det är du duktig på. Riktig paltsvimma, som vi sa i Småland. Paltkoma har jag hört här i Östergötland. Älskar den där djupa sucken av lycka, precis innan sömnen tar över efter flaskan.

Puss
Pappa