Hej Juni.

Förlåt för texten ”Norra”. Jag fick en känsla bara, som jag kände att jag behövde skriva ur mig. Det ligger naturligtvis ingen sanning i det alls. Det kanske är min underliggande skräck att separeras från er som gör sig påmind. Min mardröm. Det finns ingenting i denna värld, eller någon annan heller för den delen, som skulle kunna få mig att lämna er. Ni ÄR min värld. Ta bort er och livet är inte längre värt att kallas liv.

Lite update angående dig: Du har nu passerat fyra månader med fem dagar. I går satt du utan stöd. Inte jättelänge, men tillräckligt för att se att det inte bara var magvalkarna som höll dig upprätt. Du satt med ett leende och lekte med dina fötter. Men det är knappast tryggt, helt plötsligt kan du kasta dig våldsamt bakåt, eller tippa framåt i slowmotion och ligga som ett kryss med huvudet mellan fötterna.

Du har provat mat. Någon vecka sedan. Anledningen till att jag inte skrivit det innan är att vi, Milla och Jag, blev berövade från den första magiska stunden, då din Mamma och bror tog den upplevelsen från oss. Motivation: ”Det blir ju flera tillfällen”. Märkligt. Jag som trodde att det bara fanns en första gång. Jag är inte helt säker, men jag tror att det blev plommonpuré. Nu försöker vi låta dig smaka av allt som går att dricka eller mosa, banan, potatis, frukter, mejeriprodukter. Du äter inte så mycket av det, bara provar, man ser att sugreflexen tar över fortfarande. Men du verkar gilla smakerna, för det mesta.

Du har fått en gåstol, den gillar du. Du sitter där som en tjock liten discjockey, pratar, drar i reglarna och scratchar. Går gör du väl inte direkt, det vore väl att överdriva. Du har som längst tagit dig bakåt tjugo centimeter. Du fick väl feeling och sprätte till lite. Du har även fått ett babygym i trä. jättefint. Man märker att du uppskattar det mer och mer. För en vecka sedan började du gny så fort man lade ner dig i vaket tillstånd. Nu kan du roa dig själv på ett helt annat sätt än förr.

Hur ser annars våra dagar ut? Jo. Sanna har börjat jobba varannan helg. Det är bra för ekonomin, men jag tror att det är den sociala biten som betyder mest för henne. Jag är i Oxelösund nu för tiden. Milla börjar skolan kl 08:20 varje dag, och slutar 13:40. Parkskolan. Oftast hämtar Sanna henne, och ibland cyklar hon själv. Hon har fått en mobiltelefon så att vi får tag i henne. Tycka vad man vill om mobiltelefoner till lågstadiebarn, men det är en jäkla trygghet. Hon har oftast med sig minst en kompis hem, ibland upp till tre stycken. Det brukar vara Thilde, Elicia, Emilia, Tuva, Amanda, ett gäng grabbar, eller grannarna, Anton och Ebba. Idag ska Thilde med. De rör sig fritt i området, cyklar oftast. Annars: Studsmatta. ICA. Klätterträd. Ipad. Bakning. Simhall. Killar. Snickra. Bakeriet. Pyssla. Teckna. Monster high. Gula dagiset. Fotbollsträning. Hem till Midgård.
Oliver trivs fortfarande i gymnasiet. Han verkar må bättre än någonsin. Det glädjer mig. Annars: Pendeltåg. X-box. Fakta. Konserter. Streetart. Vänster. Energidryck. Världspolitik. Slitna skor. Böcker. Musik. Skatepark.

Du var på BVC nyss, Sanna ringde medan jag höll på att skriva detta inlägg. Ni var lite tidiga dit, men öppna förskolan var.. öppen(!), så ni passade på att umgås med lite andra barn. Du hade gått upp ca 1.1 kg på en månad, och väger nu 7935 gosiga kilon. Det var väl allt just nu.

Puss/
Pappa