..eller att minnas hur man själv uppfattade saker och ting när man var ett barn. I bland poppar små påminnelser upp. En sak som alltid väcker dessa minnen är vägarna på våren, när solen skiner. Kommer tydligt ihåg hur härligt det var med torr asfalt. Att få plocka fram cykeln från vinterdvalan. Frihet. Även om jag nästan aldrig cyklar längre, så finns känslan kvar.

Eller som igår: Vi åkte bil, Milla och jag, då hon plötsligt sa, ”Det ser så mysigt ut att sitta där man kör”. Ja, det kanske det gör, om man aldrig har gjort det. Jag svävade tillbaka till 1980. Satt där i baksätet på vår knallgula fiat 128, och tittade in i min mammas nacke. Återupplevde känslan. Jag minns en ständigt återkommande konversationen vi hade. Jag frågade henne om det var roligt att köra bil, och hon svarade ja.

Att sitta i förarsätet och få hålla i ratten för första gången är som att komma till en annan värld. Även om det bara är en halvmeter från den plats man brukar sitta på, och man ser exakt samma saker man sett tusentals gånger tidigare, så är allting annorlunda. Som att befinna sig på andra sidan jordklotet fast man fortfarande är kvar på garageinfarten. Ja, jag förstår exakt vad Milla menar.

Puss/
Pappa.