Var är vi Juni? Vilse. Igen. I det kalla vinterregnet. Och inte hann vi få med oss några varma kläder. Vi skulle ju bara runt kvarteret, där Ica en gång fanns, för att försöka hitta något att äta. Du har inte fått ett fullt mål mat på den dag jag minns, Juni. Ingen el. Telefonnät och internet nere. Ingenting är längre som det var. Ingenting lever. Två dygn sedan de sparkade in vår dörr nu, sedan de bakband mig och våldtog din mamma, innan de brutalt avrättade henne och din storebror, stympade och skändade deras kroppar framför våra ögon. Din syster är fortfarande försvunnen. Älskade lilla Milla. Hoppet att finna henne vid liv är.. Hade det inte varit för dig så…

Nej, vänta. Alla lever och mår bra. De sitter ute i soffan och dricker varm choklad. Inget har ju hänt. Vad yrar jag om. Jag måste ha slumrat till här i badkarets heta vatten. Vi bor ju i Sverige! Det gnälliga folkets land.

Ett fantastiskt land utan svält och krig, där alla har rätt till fri sjukvård, skola, och religionsfrihet. Där man får tycka och tänka vad man vill. Där allt finns att nå, bara ett stenkast bort. En demokrati där vi först själva väljer vår regering och sen ändå ägnar fyra år till att spy galla över den, och över alla andra politiker med för den delen. Där bortskämda vita sockerstinna lågutbildade halvalkholister tror sig veta bättre hur ett land ska styras än den högutbildade folkvalda regering de själva röstat fram.

Ett land vars kvinnor, invandrare, och barn, har det bäst av alla kvinnor, invandrare och barn i hela världen, men ändå klagar mest av alla kvinnor, invandrare, och barn i hela världen.

Ett land där folket beklagar sig över höga skatter, men ändå ska ha allt gratis. Ett land där folket enas i viktiga frågor på Sociala medier och agerar, som när 20-tusen man lägger tid och energi på att krossa nazismens våldsamma framfart genom Europa, ..det vill säga ett nervöst mysmongo som heter Emil, och delar ut felstavade flygblad på Stortorget i Östersund, i vilka han hävdar sin rätt att få säga negerboll. Som om det skulle tillhöra det svenska kulturarvet.

Ett land där vi har det så jävla bra, men ingen någonsin är tacksam.

Stryk skulle vi ha!

Puss/
Pappa